bokinkastet

Titel

2012-01-23T22:46:00.004+01:00

Jag har lagt i en högre växel i avhandlingsskrivandet på sistone. Nu ska den bli klar, oavsett hur många sena kvällar det blir. När jag inte tuggar mig igenom min att göra-lista funderar jag på bra anledningar till varför jag hoppar över vissa saker på den. "Jag hann inte" låter visst inte så bra, även om det är sant i de flesta fall.

Avhandlingen saknar för övrigt fortfarande titel. Informativ titel eller klatschig titel och informativ undertitel? Och om jag bestämmer mig för det senare: vad ska den klatschiga titeln vara? Sådana är inte min specialitet. Uff.

A panoramic portrait

2011-12-28T22:59:00.002+01:00

Nu när jag ändå är igång och skriver så -
En bok som har legat på mitt sängbord i ETT OCH ETT HALVT ÅR HERREGUD ÄR DET SÅ LÄNGE är State by state, som innehåller ett kapitel om varje stat i USA, alla skrivna av olika författare (och journalister, serietecknare och annat löst folk). Jag köpte den mot slutet av min USA-vistelse våren 2010 i något slags känsla av att jag verkligen borde veta mer om det där landet än vad jag gör. Jag läste några kapitel (Florida, Californien, jag vet inte) men återkom till boken nu när jag låg hemma med ond fot, och då med ett fantastiskt hjälpmedel: min surfplatta och dess kart-app. Jag menar, jag hade inte alls fått lika stort utbyte av att läsa om South Carolina, som jag inte har någon som helst relation till, om jag inte hade kunnat, utan att resa mig ur sängen eller soffan, se var Charleston ligger, och vad "South of Broad Street" innebär i Charleston, och hur husen ser ut där ("an entire collection of lovely, modest things", s. 407 - jag orkar inte skriva av något längre citat).
Alltså vill jag rekommendera boken åt den som vill nyansera sin bild av landet i fråga, och ett bra kartprogram åt den som, liksom jag, har lite luddiga begrepp om dess geografi. Det var allt jag ville ha sagt.

Julklappsböckerna

2011-12-27T19:59:00.002+01:00

Man hade kunnat tro att jag skulle ha uppdaterat en massa under december, jag har nämligen legat hemma med en opererad fot och läst ganska mycket. Det har jag dock som synes inte gjort, fråga mig inte varför. Det som nu till slut har gjort att jag fick ändan ur vagnen är att jag har fått en massa trevliga julklappsböcker. Ja, jag vet faktiskt inte när jag senast fick så många böcker till jul. Åtta stycken, av olika sorter.
Jag hade till exempel inte tidigare läst storsäljaren Igelkottens elegans, men nu fick jag den strax före jul och har haft den med mig på länsbussar och i släktingars soffor. Jag har inte läst ut den än och kan inte komma med något samlat omdöme, men den får ett gott betyg redan nu för att den handlar mycket om katter, Japan och ryska romaner, tre saker jag uppskattar.
Jag fick även böcker om engelsk grammatik, krukväxter och konst, så jag kan förkovra mig på alla möjliga områden.
(Med lite tur kommer jag mig för någon av de kommande dagarna eller i alla fall veckorna att skriva om de böcker jag läste när jag låg med foten i paket. Är inte spänningen olidlig?)

Tjocka böcker

2011-10-10T21:33:00.003+02:00

Okej, jag har visst varit väldigt seg. Det beror delvis på att jag har läst samma bok hur länge som helst: Henrik Berggrens Palme-biografi, som jag fick i julklapp. Jag kommer mig sällan för med att läsa tjocka böcker, jag vill kunna bära med mig dem i väskan eller läsa dem i sängen, och det finns en gräns när ens rygg och handleder inte orkar med tyngden. Nu var jag på forskningsresa i några veckor och tyckte att det var ett ypperligt tillfälle att ta med en tjock bok och sitta på tråkiga hotellrum hela kvällarna och läsa. Det stämde också, problemet var att när jag kom hem igen och inte hade läst ut boken gick det otroligt långsamt att läsa resten - inte av ointresse, utan av tidsbrist, kvällarna hemma är helt enkelt inte lika tråkiga.

Hur som helst har jag nu läst ut den och återgått till lättsammare läsning (Julie & Julia) och en mer normal lästakt (en vecka för en bok).

Möjligen kommer min ökande avhandlingsstress att öka takten även på min nöjesläsning, ty jag får allt svårare att somna om kvällarna. Om jag säger att en preliminär version av avhandlingen ska vara klar om elva dagar? Sedan har jag tack och lov några månader på mig att omvandla den från preliminär till slutgiltig, med tillhörande noja.

Hur som helst, jag har ett litet dilemma i och med att jag har flera tjocka böcker på listan över sånt jag vill läsa, men frågan är om jag orkar med dem just nu, eller om jag ska fortsätta med de mer lätthanterliga. Jag har ungefär en timme på mig att bestämma mig, sedan är det läggdags. Hm.

Personality crisis

2011-08-28T22:13:00.003+02:00

Läser Martin Millars The Good Fairies of New York och måste börja lyssna på New York Dolls, nästan tjugo år efter att jag tuggade i mig resten av punksvängen. Så kan det bli.

Jodå

2011-08-10T21:37:00.002+02:00

Det fungerade så bra, så bra att låta ipaden ersätta några tunga böcker i resväskan. Eftersom jag än så länge av princip bara fyller den med gratisböcker blev det kanske inte den mest högkvalitativa läsningen, men ärligt talat läser jag ju inte bara högkvalitativa saker i alla fall.

Men nu lär jag gå i ide ett tag framöver. Jag har nu ungefär ett halvår på mig att få min avhandling färdig, och då menar jag helt färdig. Det blir alltså inte mycket roligheter tills det är över.

Upp till bevis

2011-07-18T13:26:00.002+02:00

Nu ska min iPad få visa vad den går för. Ikväll sätter jag mig på ett flyg till Japan för att vara borta nästan två veckor och jag har bara två böcker i packningen. Märk väl att jag dessutom åker till ett land där jag inte begriper språket, så det blir svårare att fylla på förråden. Nog borde jag kunna hålla mig sysselsatt ändå?

Semesterjuli

2011-06-30T17:25:00.003+02:00

Idag är den sista slöa dagen innan jag tar semester första vändan - på något märkligt vis har jag lyckats få tre semestersnuttar med några dagars jobb emellan varje. Inte optimalt för att koppla av, antar jag, men så fick det bli.
Jag har fått ganska mycket gjort på sistone, och de senaste dagarna har jag försökt förbereda inför det jag ska ta itu med om ett par veckor när den första semestern är över. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska ta med någon forskningsrelaterad läsning på semestern. Det är ju så intressanta saker, vad sägs till exempel om Muscovy, Ruthenia and Lithuania in the late Middle Ages eller The formation of the Slavonic literary languages? Men det är nog bäst för sinnesfriden att lämna dem på kontoret.
Vad gäller nöjesläsning så är jag färdig med The Hobbit och inne på den första Sagan om Ringen-boken. Jag har stuckit emellan med Den röda grevinnan också, Yvonne Hirdmans biografi över sin mor.
För övrigt har jag gått och skaffat mig en iPad och tänker mig att ett av användingsområdena kommer att vara att läsa e-böcker, på resor till exempel. Jag lär ju fortfarande köpa på mig fler böcker än vad som är nyttigt, men då kanske jag inte behöver ha fyra stycken i packningen redan när jag åker iväg, utan bara den här konstiga lilla plattan. Vi får se hur det går.

Skönare juni

2011-06-10T22:21:00.002+02:00

Ååå vilken skillnad! Möten, undervisning och administration är avklarade och vädret är så varmt att det inte gör något om man sitter på kontoret en stor del av dagen, för det är varmt och ljust även på kvällen. Bäst av allt är kanske att det textavsnitt som jag hade tänkt ägna juni åt att gå igenom och få i läsbart skick visade sig redan vara ganska vettigt, vilket väl kanske inte är så konstigt med tanke på hur mycket tid jag har lagt ner på det de senaste åren. Det betyder att jag hinner komma ikapp med en massa annat som jag inte har lagt in i min planering utan räknat med att behöva göra lite när jag kommer åt. Lysande! Enda smolket i bägaren är att det verkar vara något allvarligt fel på fjärrlånesystemet på universitetsbiblioteket, jag vet inte hur många böcker jag har beställt som tar otroligt lång tid på sig att komma.

Detta plötsliga juni-lugn har också medfört en del nöjesläsning. Orgelbyggaren av Robert Åsbacka var det senaste jag läste, en riktigt fin liten sak av en finlandssvensk författare.

Och nu har jag fått för mig att läsa om Tolkien-böckerna, jag började som sig bör med The Hobbit och räknar med att vara sysselsatt ett bra tag när jag kommer in på trilogin, det finns väl särskilt ett kapitel som är hemskt segt vill jag minnas. Om jag ska häda ytterligare retar jag mig lite på de här spontana sångerna som alla brister ut i hela tiden, är det inte lite som i Fame och liknande, där alla helt plötsligt drar igång en spontan men extremt välkoordinerad dans? Förutom det ser jag i största allmänhet fram emot att läsa om böckerna, tro inte annat.

Sköna maj

2011-05-27T20:06:00.003+02:00

Den hysteriska månaden maj är snart över. När man möter kollegor i korridorerna är replikväxlingen "Hur är läget?" "Det är maj" vanlig, gärna med tillhörande himlande med ögonen. I min planering har jag, vis efter att ha varit med om det här förr, medvetet lämnat en dryg vecka fri från inplanerade jobbmoment, man blir aldrig sysslolös i maj ändå. Helgerna har det förresten inte heller varit svårt att fylla.

Nu är det bara två vardagar kvar i den här månaden, och den ena ska ägnas åt att ha seminarium och den andra åt att bearbeta kollegornas kommentarer från sagda seminarium. Därefter tar mitt nya liv vid: ett liv där jag kan koncentrera mig på min avhandling utan att ge eller få lektioner, hålla eller gå på möten. Kravallskrivande i juni alltså, därefter en sommar när jag tar semester med gott samvete och parkerar mig i en sommarstuga med en bok och en kaffekopp. Vi får se om jag får för mig att blogga om något av det jag läser.

A single green light, minute and far away

2011-04-23T21:29:00.002+02:00

Jag är lite osocial av mig för närvarande, och det är nog bra att påsken inte varar för evigt utan att det en vacker dag blir vardag igen så att jag blir tvungen att gå till jobbet och interagera med folk. Idag och igår har jag nämligen mest skrotat runt, gjort mer eller mindre meningsfulla hushållsgöromål i stil med att vattna blommorna och våttorka balkongmöblerna, och på kvällarna har jag legat på soffan och läst The Great Gatsby. Jag hade läst den en gång för ganska länge sedan, och om jag minns rätt visste jag inte att uppskatta den då, jag tror att jag tyckte något i stil med att det inte hände något i den, eller något annat lagom onyanserat. I princip det enda jag kom ihåg från den gången var det där ljuset på andra sidan sundet och den stora reklamskylten med glasögonen. Ibland har jag ett hopplöst dåligt minne.

För ungefär ett år sedan läste jag Michael Chabons The Mysteries of Pittsburgh, som jag tyckte mycket om, och i efterordet anges The Great Gatsby som en av inspirationskällorna. När jag såg det tänkte jag att jag skulle läsa den igen, och det har alltså tagit mig ett år att komma till den punkten. Nå, den förtjänade sin omläsning. Nu är det lite svårt att återvända till verkligheten, bara.

Reseläsning

2011-04-20T21:46:00.003+02:00

Nu var det visst ett tag sedan sist. Vad har jag gjort den senaste månaden?

Jag har varit på konferens med en liten påhängd semester. Konferensen var bra, det var semestern som sög musten ur mig eftersom jag har glömt hur ansträngande det är att turista i storstäder och därtill dricka vin på kvällarna.

Jag har jobbat ganska flitigt på avhandlingen, bland annat så sakteliga börjat läsa en 800-sidig bok som ständigt återkommer i handledarkommentarerna men som jag inte har orkat öppna förrän nu. Jag har en känsla av att jag kommer att stångas med den ett tag för att till sist lägga in någon slumpmässig referens till den för att göra handledaren glad. Får man göra så?

När jag reser läser jag mer än vanligt, så också denna gång. Till exempel läste jag ut Sofi Oksanens Utrensning, den var bitvis väldigt obehaglig och jag tror att den var skuld till en och annan mardröm, men ändå, den fascinerade mig.

Jag har också läst Norwegian wood av Haruki Murakami, jag hade inte läst något av honom tidigare men jag tyckte att det var på tiden, dels för att hans namn dyker upp så ofta att jag börjar misstänka att det tillhör allmänbildningen att ha läst honom, dels för att jag eventuellt åker till Japan i sommar och ville börja förbereda mig.

Dessutom har jag läst Sara Lövestams I havet finns så många stora fiskar, som jag tyckte mycket om och som tog slut alldeles för fort. Jag har för mig att hon har skrivit på sin blogg att boken hon håller på med nu verkar bli bisarrt lång, det ser jag fram emot.

Igår blev jag också färdig med Ryska posten, som jag har ströläst rätt länge nu, den var ända in i det sista väldigt komplicerad så att jag blev tvungen att gå tillbaka och läsa om ett av mittenkapitlen idag. Helt klart värt det, om man har nördat in på ryska revolutionärer vill säga.

Nu är det visst påsk har jag förstått, och min plan är att vara gräsänka, dricka kaffe och läsa böcker. Kanske äta en liten laxbit och en och annan marsipankyckling. Det blir fint.

Fakta, faktafel

2011-03-18T13:28:00.002+01:00

Fredag igen, med snö utanför fönstret och trevliga planer för helgen.

På forskningsfronten går det ganska bra. Jag har deadline på söndag, inte så att jag måste vara klar med något särskilt utan mer så att jag vill vara klar med så mycket som möjligt. Följaktligen skriver jag frenetiskt om olika ordformer och variationer och förekomster. Jag vet med mig att om jag hade tagit itu med samma fenomen för, säg, ett år sedan hade jag ägnat flera veckor åt varje sak, nu ger jag dem kanske ett par dagar, sedan vidare till nästa, jag vill bli klar, inte bli expert på varje liten sak.

Jag har också grävt ner mig i ukrainska bibliotekskataloger i jakt på information om en handskrift, det är roligt med ack så svårt, särskilt eftersom jag hjälpligt kan läsa ukrainska, men inte har några aktiva kunskaper, vilket gör det svårt att till exempel göra en internetsökning på något ord.

På nöjesläsningsfronten har jag läst ut en bok som i och för sig inte var dålig och som höll mig sysselsatt när det behövdes (på tåg, i väntrum etc) men som innehöll konstiga faktafel. Till exempel hamnar en amerikansk kvinna i Helsingfors och behöver hitta ett telefonnummer i en stad i finska Lappland, och då påstås det att eftersom det är ett så litet land ryms alla telefonnummer i samma katalog. Ursäkta? Om Sveriges samlade telefonkataloger tar upp minst en hyllmeter kan väl inte Finlands nummer rymmas i en enda bok?

Sedan har jag börjat läsa Sofi Oksanens Utrensning, men har inte kommit så långt. Återkommer till den.

Fängelse

2011-03-04T16:12:00.004+01:00

Det verkar vara så att jag uppdaterar på fredageftermiddagar, när jag fortfarande sitter framför datorn men har lite svårt att jobba riktigt effektivt eftersom nästan alla andra på den här arbetsplatsen går hem hur tidigt som helst på fredagar. Okej, jag vet att vi har förtroendearbetstid, men ändå.

Veckans läsning på jobbet har handlat om adjektiv, jag har plöjt en bok och sitter nu med ett hundra sidor långt avsnitt ur en annan bok framför mig med avsikten att ta mig igenom det innan jag går hem för dagen, annars blir det mitt helgnöje. Jag är ganska beklämd eftersom det känns som om jag befinner mig på en punkt där jag antingen måste jobba som ett djur och bli klar med avhandlingen eller jobba som ett djur och ändå inte bli klar enligt den tidsplan jag har tänkt mig, och då kan man väl lika gärna låta bli att jobba som ett djur och ha det lite trevligt? Men tänk om jag hade kunnat bli klar men inte blir det bara för att jag väljer att inte jobba som ett djur? Och ärligt talat, hur mycket jobbar djur egentligen?

På kvällarna läser jag Ryska posten av Hans Björkegren och fascineras av hur många ryska revolutionärer som passerade genom Sverige både en och flera gånger (om jag inte minns fel träffade Lenin sin mamma för sista gången i Stockholm, sådan trivia får man lära sig i den boken) och även hur många som vid ett eller annat tillfälle rymde ur fängelser, eller fritog någon annan. De verkar inte ha varit så rymningssäkra, den tidens fängelser.

Rea, tydligen

2011-02-25T17:03:00.003+01:00

Jag läste ut Brigid Pasulkas bok igår på tåget till Stockholm, med lite tårar i ögonen, generande nog. Rekommenderas varmt!

Jag är inte längre i fas med planeringen, jag har en självpåtagen deadline idag som jag inte kommer att lyckas hålla. Om jag tar helgen till hjälp kanske det går.

Det är visst bokrea, vilket jag inte har orkat uppmärksamma, förutom att jag köpte Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman på stationen igår till nedsatt pris. Imorgon kanske jag lyckas ta mig ner på stan och fynda något trevligt, helst något som går ner i handväskan, jag har alldeles för många tjocka inbundna böcker på hög nu, och alldeles för få i portabelt format.

Den lediga helgen var förresten väldigt trevlig, men innehöll mer friluftsliv än läsande. Nu är det nog slut på de lediga helgerna ett tag framöver, men man kan ju inte jobba precis hela tiden. Eller?

Ledig helg

2011-02-18T16:38:00.003+01:00

Jag fortsätter att vara någorlunda i fas med min tillyxade planering, men inte utan viss gråt och tandagnisslan. Jag har lämnat översättningstekniken bakom mig och tillbringat de senaste två veckorna med praktiska tillämpningar av densamma, parallellt med flitigt ordboksarbete för att identifiera polska influenser på ryskan. En vecka till tänkte jag ägna åt det ämnet, och det är roligt, men jag blir något panikslagen av att det finns så många saker som borde göras, så många antaganden som borde underbyggas med lite statistik, men jag har svårt att prioritera och veta vilka av alla dessa saker som är nödvändiga att göra grundligt.

Efter denna riviga, publikfriande inledning på inlägget så kan jag i alla fall meddela att jag ska ta ledigt i helgen och sitta i en stuga framför en brasa och äta god mat. Packlistan består av varma kläder, skidor, stavar och pjäxor samt något trevligt att läsa.

Jag håller på och läser A long, long time ago & essentially true av Brigid Pasulka, som jag tror att jag köpte tidigare i vintras, jag minns inte riktigt, men plötsligt flöt den upp till ytan bland böckerna på sängbordet. Den utspelar sig i och omkring Kraków, vilket är anledningen till att jag köpte den, eftersom jag var där i somras och tycker om att känna igen platser i böcker, det får mig att känna mig världsvan. Dessutom var det en fin stad och en rolig vistelse, och det är trevligt att bli påmind om den. Till all lycka är det dessutom en bra bok.

Jag ska nog gräva djupare i den där högen bredvid sängen och se om det finns något mer som lämpar sig för en helg i en stuga, men den stora frågan är om jag ska ta med något jobbrelaterat. Jag borde inte, jag borde försöka koppla bort de tankarna helt, men tänk om det slutar med att jag ligger vaken om nätterna med ångest och dåligt samvete? Det är svårt det där med lediga helger.

I fas?

2011-02-03T19:17:00.002+01:00

Umm, jag har en plan för den här våren (tillkommen på en höft, men ändå ganska realistisk, tänker jag mig). I den planen ingår, som nämndes i förra inlägget, att jag under förra och den här veckan - den här veckan som alltså slutar imorgon - ska skriva ihop något klokt om översättningsteori och översättningsteknik. Hur det går? Hyfsat. Jag har definitivt uträttat något på de här snart två veckorna, jag har läst (okej, skummat) säkert fyra böcker och något fler artiklar och skrivit ett par sidor eller så. Imorgon ska jag titta igenom en bok om översättningar av polsk poesi och kanske en artikel, om jag hittar den, och så ligger jag i fas.

Det är bara det att imorgon vill jag också titta på en avhandling som ska försvaras på lördag, och börja fundera på undervisningen jag ska ha på måndag, och kanske till och med börja med en uppgift jag ska redovisa nästa torsdag. Ja visst ja, jag har munta på en kurs nästa fredag och behöver repetera ett och annat som jag läste före jul.

Med andra ord, wish me luck.

Skumrask

2011-01-28T10:52:00.003+01:00

Så, jag läste ut första volymen av Krig och fred till slut, det var kanske någon vecka sedan. Under läsningen av de sista kapitlen var jag väldigt upprörd och gav en tillfällig inneboende löpande rapporter om att nu håller hon på att välja fel karl, hur kan hon gå på det där smickret, och stackars Andrej! Nu får vi se hur länge det dröjer innan jag börjar på volym två, och hur många år det tar innan jag i så fall läser ut den.

Jag har läst en annan ryskrelaterad bok också, Ryska kusinen av Fredrik Lång, en finländsk författare. Jag gillade den nästan ända till slutet, det var en historia om en finländsk man som i slutet av 90-talet (tror jag det måste vara) förälskar sig i en ryska och störtar iväg till St Petersburg, blandat med berättelsen om några engagerade kommunister som flyttade från Finland till Sovjetunionen på 30-talet. Inga muntra historier något av det, men intressanta.

Och varför tyckte jag inte om slutet? Dels för att de skumraskaffärer som finns med i 90-talshistorien aldrig får sin förklaring - jag gillar inte att få en massa ledtrådar som inte knyts ihop. Den andra anledningen är en ren besserwisseranledning, jag tappade förtroendet för författarens research när han pratar om någon som kommer ut från det ryska Nationalbiblioteket med en trave låneböcker. Man får inte låna hem böcker därifrån! Faktiskt! Ha! Så, nu fick jag briljera lite.

I övrigt: läser mycket om översättningsteori och översättningsteknik. Jag trodde inte att jag var intresserad av det, men börjar gräva ner mig rätt ordentligt ändå. Jag ger det en vecka till, sedan måste jag komma tillbaka till verkligheten, som i det här fallet är att skriva på min egen avhandling, snarare än läsa andras.

Julplaner, delkontroll 2

2011-01-07T22:14:00.002+01:00

Jag jobbade en dag strax efter nyår och har nu varit lite ledig igen, så det är inte för sent att avverka den där läslistan, eller? Så här har det gått de senaste dagarna:

- Jag har läst ut en bok som jag ska recensera för jobbet, det var verkligen på tiden. Nu har jag drygt tre veckor på mig att skriva recensionen, det lär väl bli måttligt bra.

- Och så har jag läst vidare i Krig och fred. Nu har jag kommit sammanlagt 140 sidor sedan julledigheten började och har ytterligare 150 sidor kvar av band ett. Högst tveksamt om jag kommer att läsa ut det.

Och på måndag börjar jag jobba ordentligt igen. Hur ska det här gå? Jag har till exempel inte bearbetat kommentarerna från mitt seminarium i mitten av december ännu, och tanken är att jag ska gå vidare och arbeta på helt andra avhandlingskapitel under våren. Om jag håller för öronen och blundar kanske inte paniken infinner sig förrän på måndag.

Julplaner, delkontroll 1

2011-01-01T20:51:00.002+01:00

En dryg vecka senare har jag gjort följande av det jag skrev om sist:

- Läst ut Lanceheim, till stor del liggandes på en säng med boken i ena handen och den andra upptagen av att klappa en katt.

- Läst ungefär 50 sidor i Krig och fred, det går framåt och kanske lyckas jag läsa ut första bandet under ledigheten.

- Läst några jobbrelaterade artiklar och lite i en bok som jag ska recensera. Det retar mig lite att jag inte kan låta hjärnan glömma allt det där mer än några dagar, snart börjar allvaret igen.

Ganska magra resultat.

Julplaner

2010-12-23T11:47:00.004+01:00

Äntligen, äntligen, äntligen är jag ledig, sedan igår närmare bestämt. De senaste veckorna har varit kaotiska och fyllda av vånda över tentarättning och betygsättning, kvällarna har varit fulla av sociala aktiviteter som i och för sig har varit trevliga, men också utmattande.

Men nu har de där dagarna kommit som jag har sett fram emot, när jag kan ligga på soffan och läsa, dricka kaffe och titta ut på snön (eller för all del promenera i den, ibland i alla fall). Att det dessutom är jul är något av en bisak i sammanhanget.

Det är dags att bygga upp den boktrave som ska bli mitt sällskap under ledigheten.

Vi börjar med Lanceheim av Tim Davys, som jag redan är halvvägs igenom. Del två i en serie om en stad befolkad av mjukdjur, som dock har lika komplicerade personligheter (djurligheter?) som människor. Ganska underlig, men intressant.

När jag nu är ledig kanske jag också orkar läsa något icke skönlitterärt, men hittar inget i hyllan som lockar. Jag köper inte så mycket fackböcker, i och med att jag sällan har lust att läsa dem. Kanske är det läge för Ryska posten av Hans Björkegren, med undertiteln De ryska revolutionärerna i Norden 1906-1917, som jag uppenbarligen har köpt vid någon biblioteksgallring.

Sedan vore det ju trevligt att komma någon vart med Krig och fred, som jag påbörjade någon gång förra hösten och har återupptagit i omgångar. Jag har fortfarande en hel del kvar, om vi säger så. Någon gång kring nästa jul kanske jag har kommit halvvägs.

Som om det inte vore nog har jag ytterligare ett större projekt, nämligen att läsa Utvandrarna och resten av den sviten, som jag har tänkt sedan i våras. Vi får se hur långt jag kommer.

Ja, och så allt det där perifert jobbrelaterade, som är roligt för att jag har ett roligt jobb, som att bläddra i folks avhandlingar, läsa kollegors artiklar och så vidare. Jag lär inte bli uttråkad i jul.

Ludd

2010-12-10T13:29:00.002+01:00

På jobbet håller jag på att läsa en alldeles förfärlig bok om semantik, som jag måste ondgöra mig lite över. Till att börja med är den ostrukturerad, ologisk och pratig, författaren förklarar inte alla termer hon använder, och ibland skriver hon plötsligt ett ord med stor bokstav, vilket jag antar ska betyda att det är en term, efter att ha skrivit samma ord med liten bokstav på andra ställen i texten.
Dessutom irriterar det mig att hon å ena sidan exemplifierar sina resonemang med citat från bland annat klassiska författare, men då och då tycker hon inte att deras ordval stämmer överens med hennes definitioner, och då kan hon inte låta bli att säga vilket ord hon tycker att de borde ha valt. Åtminstone två gånger rättar hon Boris Pasternak på det här viset i citat från Doktor Zjivago, det rör sig om åsikter av typen "här kan man inte säga 'visa sig', det borde vara 'uppenbara sig'", fast på ryska. Jag undrar i mitt stilla sinne: om hon ägnar sig åt att täcka in semantiken hos olika verb, och en författare har använt ett verb i en viss kontext, hör inte den användningen då till verbets semantik? Säger hon att Pasternak har valt fel verb bara för att hennes förklaringsmodell inte räcker till? Vad hade hänt om hon hade hittat tio sådana exempel, hade de alla varit fel då? Kan hon inte bara erkänna att semantik är luddigt och fullt av undantag, istället för att skriva en jämrans 600-sidig bok som gör mig arg?
Så, nu har jag avreagerat mig lite. Dags att bita ihop och läsa vidare.

Bozeman, Montana

2010-12-03T20:47:00.003+01:00

Skrivandet här har legat nere igen. Ibland har jag tänkt logga in, men det har inte gått, för jag har hållit på med en bok som tog lång tid att läsa och jag ville inte skriva om den förrän jag var färdig med den, för den var så märklig. Det var Zen and the Art of Motorcycle Maintenance, som det känns som om jag har sett överallt i många år men som jag uppenbarligen helt har undgått att förstå vad den handlar om. Sedan visade den sig alltså vara så fascinerande att jag inte kunde bilda mig en uppfattning om den förrän jag hade läst ut den, av rädsla för att ha fel.

Ordet "zen" får mig egentligen att himla med ögonen på samma sätt som jag alltid gör när jag stöter på böcker eller personer som försöker göra folk gamla och visa i förtid. Inget ont om att vara gammal och vis, det är väl fint, men man ska vänta med det tills man blir just gammal. Det känns ganska korkat att avstå från, säg, en konsert eller en fest eller något annat man troligen skulle tycka var trevligt bara för att man har läst i en bok att om man är gammal och vis gör man inte sånt. (Hint: det beror troligen mer på "gammal"-biten än på "vis"-biten.)

Nå. Nu har jag raljerat klart över sådana böcker och kan med stor förtjusning säga att den här ju inte alls var sådan. Den handlar mycket om uppdelningen mellan vad den kallar klassiska och romantiska personligheter, men bäst av allt är att den inte föreskriver att det ena eller det andra är så mycket bättre, utan att ett stort tema är hur man förenar de två synsätten.

Vad mer? Filosofi, gamla greker, och så spridda iakttagelser från en resa tvärs över USA, och så en mystisk historia som börjar som antydningar men tar över mer och mer, och alltihop ska vara i grunden sjävbiografiskt. "Non-fiction" står det på ryggen till mitt pocketexemplar från 1975, men den kommer nog att även i fortsättningen få bo i skönlitteraturhyllan snarare än faktabokshyllan.

Rekommenderas starkt, och det kommer att bli svårt att välja en lämplig bok att läsa efter den.

Activities and accomplishments

2010-10-27T21:04:00.003+02:00

Det är höst. På förmiddagarna skiner solen in i mitt arbetsrum och värmer, och får mig att vilja hitta en soffa där solen också skiner, lägga mig på den och läsa flera timmar i sträck. Tyvärr blir det sällan så, även om det är mindre stressigt på jobbet än det var för några veckor sedan. Helgerna involverar snarare utomhusaktiviteter, och även om det kan vara trevligt är det inte alltid det jag vill. Veckorna är som de är.

När jag kommer åt läser jag Ian McEwans Atonement, som har stått i bokhyllan ett tag utan att jag riktigt haft lust att läsa den. Att jag läser den nu beror på att jag fick cravings efter att läsa på engelska, när jag tittar i min lista över lästa böcker (jo, jag har en sådan) ser jag att det senaste jag läste på engelska var Queen Victoria, Demon Hunter i början av augusti. Sedan dess mest svenska och en bok på tyska. På motsvarande vis hade jag ett visst sug efter att läsa på svenska i somras, när jag mest hade läst engelska böcker i USA (mellan Yacoubians hus, utläst 24/4, och Skumtimmen, utläst 15/7, endast engelska böcker).

Men ständigt återkommande är ändå känslan av att jag skulle vilja hinna läsa mer över huvud taget. Gaah.

Djur

2010-10-03T21:12:00.002+02:00

Det är mycket jobb, som vanligt. Förra veckan innehöll, förutom den vanliga undervisningen, bokhögarna och att göra-listorna, ett möte och två deadlines. Nu är det lite lugnare framöver, och med lite tur hinner jag till och med tvätta, klippa mig och gå och simma.

Jag läser Där vi en gång gått av Kjell Westö, den handlar om Helsingfors i början av 1900-talet och är därför intressant nästan per automatik, dessutom är den bra. Jag menar, jag skulle läsa den även om den var dålig, men den är bra. Ni vet.

Det fanns en tid när jag hade snöat in på finska inbördeskriget, jag tror att det intresset börjar komma tillbaka. Jag har en bok eller två på lager som knyter an till temat, vi får se om det håller i sig tills jag får tid att läsa dem.

Sedan läser jag också Karlstad zoologiska av Hanna Hellquist. Hon är min stora idol och jag vill, jag vet inte, bjuda henne på fest eller något. I brist på detta läser jag alla hennes bisarra djurhistorier och fascineras.

Ulbandus

2010-09-20T15:47:00.002+02:00

Nu är det visserligen en eländes dag idag, mest för att jag var så upprörd efter valresultatet igår att jag knappt kunde somna - upprörd är jag fortfarande, och har nu dessutom undervisning, stipendieansökningsdeadline och möteskallelse att bekymra mig för.
Efter detta inledande gnäll måste jag dock länka till den nya online-publiceringen av Silverbibeln. Faksimilen verkar vara lite svårläst, men editionerna finns också där, och en massa rolig information. Dagens bästa överraskning!

Freitag

2010-09-07T21:01:00.003+02:00

Jag är fortsatt på bokköparhumör, även om jag försöker lägga band på mig med tanke på hur fullt det är i bokhyllorna och hur många olästa böcker som ligger på hög.

Just nu håller jag på med Das Wochenende av Bernhard Schlink, han som skrev den eminenta boken Högläsaren/Der Vorleser. Han är egentligen jurist, vilket märks i båda böckerna, i Der Vorleser handlade det om skuldfrågan efter andra världskriget, i den här om en gammal terrorist från 70-talet, tänk Baader-Meinhof och så vidare. Das Wochenende finns inte översatt till svenska, dock tydligen till engelska. Själv kämpar jag alltså med min tyska, som har blivit knackigare än jag hade anat.

På jobbfronten svär jag över svårigheten i att komma åt ryska vetenskapliga böcker från mindre kända universitet, läser om tidig ukrainsk teater och tittar på ryska filmer på youtube med den fullt legitima ursäkten att jag ska använda dem i undervisningen. Kanske.

Finländskt

2010-08-26T19:51:00.003+02:00

Konferensen är överstånden och gick bra, jag fick trevliga kommentarer och frågor på mitt föredrag och förde intressanta konversationer. Viss utmattning råder nu, men den finns det inte tid att hänge sig åt, eftersom höstterminen, det stora monster vars skugga jag har sett sedan juni, har kommit.

I Helsingfors köpte jag några böcker, det kändes som en bra idé att hitta finlandssvenska författare, så endera dagen ska jag läsa Ryska kusinen av Fredrik Lång och Orgelbyggaren av Robert Åsbacka. Kanske inte sådär alldeles snart, för av de tre böcker jag hade med mig på resan hann jag bara läsa en, två står fortfarande på tur.

Och så måste jag gnälla lite mer om jobbet som avslutning. På något vis ska jag under det kommande året lyckas undervisa, hålla möten, tota ihop konferensabstracts och stipendieansökningar, läsa en kurs per termin och bli nästan klar med avhandlingen. Tell your friends you can't see them, indeed.

Finskt

2010-08-14T21:19:00.003+02:00

Det är varmt, varmt, varmt, och det svalaste stället i stan är lunchrummet på min institution. Mitt arbetsrum är också ganska behagligt. Inte för att jag just idag har utnyttjat detta faktum, men det är ändå bra att komma ihåg.

Konferensföredraget är färdigt, eller rättare sagt, jag har inte öppnat dokumentet på ett par dagar av princip, eftersom jag inte orkar ändra mer. Det går nog bra. Kanske.

Jag har råkat på problem i avhandlingen, det är en verbform jag inte blir klok på. Tur att jag snart kommer att ha en hel konferens full med slavister att fråga om råd.

Eftersom jag ska till Finland ska jag packa ner några finskrelaterade böcker. Sofi Oksanens Stalins kossor har jag redan börjat läsa, den är på sätt och vis ganska obehaglig, men jag fascineras av förhållandet mellan Finland och Estland, som jag aldrig tidigare har funderat särskilt mycket på, men som beskrivs mycket väl.

Där vi en gång gått av Kjell Westö handlar om Helsingfors under första halvan av 1900-talet, det passar väl bra eftersom det är en av städerna jag ska till. Dock har jag inte bestämt mig för om jag också ska ta med Sju bröder av Aleksis Kivi, som jag har börjat läsa en gång men inte kom särskilt långt i. Kommer jag att köra fast igen?

Men ikväll läser jag mest om dativus absolutus.

Självdisciplin

2010-08-06T13:51:00.002+02:00

Det är långa dagar nu. Jag kokar konferensföredrag på en spik och har tusen andra saker att göra. Korridorerna på institutionen är nästan tomma, men jag lyckas ganska bra med att tvinga mig själv att jobba. På agendan står läsning av en bok och en drygt hundrasidig artikel som jag borde ha läst för länge sedan men drar mig för, eftersom jag vet att det kommer att ta tid och kräva koncentration. Eftersom ingen arbetsro kommer att finnas när terminen väl drar igång sitter jag här och envisas.

Men själva konferensen blir nog rolig. Jag får se det som min belöning.

Przybysz

2010-07-28T22:15:00.002+02:00

Under den månad som gått sedan senaste inlägget har jag kommit hem från Polen, haft semester och börjat jobba igen, och tiden har gått hur fort som helst. Det gör alltid gott att få dra sig tillbaka till sommarstugan ett par veckor, dricka hejdlösa mängder kaffe och sjava runt i trasiga byxor, men jag hade svårt att inte tänka på allt som väntar i höst: undervisning, doktorandengagemang, kursläsning (måste, måste, måste snart bli klar med doktorandkurserna) och så avhandlingen.

Men vi tar det i ordning. Några ord om Kraków: om ni hamnar där, gå till Massolit, själv hade jag ålagt mig själv köpstopp på allt annat än polska böcker, men de har nya och begagnade engelska böcker, kaffe och trådlöst nätverk.

Och jag köpte faktiskt polska böcker, trots avsaknaden av klassiker (nåväl, de finns, men bara i färgglada utgåvor avsedda för mellanstadiebarn): Solaris och Kongres futurologiczny av Stanisław Lem, jag tvivlar visserligen på att jag kommer att ta mig igenom dem, men alltid imponerar man på någon. Utöver detta köpte jag en bok om historisk grammatik, och konstigt nog känns det mer plausibelt att jag kommer att läsa den.

Min sommarläsning sedan dess har varit blandad, höjdpunkten har nog varit The Little Stranger av Sarah Waters, som utspelar sig i England i slutet av 1940-talet och har en del intressanta iakttagelser om hur folk ur olika samhällsklasser reagerade på den nya tiden. Dock kändes den lite lång ibland, och jag vet inte om det är jag som är alldeles för otålig och inställd på att få veta hur det går eller om det var bokens fel. Jag har i och för sig känt så inför flera böcker på sistone, så det kanske ligger hos mig. Hädanefter ska jag inte läsa något längre än en Bamsetidning.

Polen

2010-06-25T14:42:00.004+02:00

Viss tystnad här på min front. Det beror på att jag är ute och far igen: Kraków den här gången, två veckor. Bor hos en tant utan internetuppkoppling (traumatiskt!) så stunderna framför datorn blir korta.

Vill dock säga så mycket som att jag har läst ut The Power of Babel och genast lyckats väva in saker från boken i konversationer med en annan språknörd (vi grubblar mycket på varför polska är så mycket mindre logiskt än ryska) och nu läser jag Girls who Like Boys who Like Boys, en bok med små krönikor om vänskapen mellan straighta kvinnor och homosexuella män. Riktigt underhållande.

Betraktelse om polska bokhandlar: till skillnad från de ryska bokhandlar jag ofrånkomligen (men säkert helt obefogat) jämför dem med, men i likhet med svenska bokhandlar, så har de inte hyllorna fulla av landets klassiker. I Ryssland kan man hitta Krig och fred i vilken bokhandel som helst, men i Sverige finns till exempel Utvandrarna inte i tryck, som jag beklagade mig över för ett tag sedan, och här lyser de stora polska författarna med sin frånvaro. Är lite besviken.

Idag regnar det, så nu ska jag tillbringa resten av eftermiddagen med en bok och en chokladkaka. Man kan inte tro att det nästan är juli.

Hets

2010-06-18T00:34:00.002+02:00

Well, det var roligt ett tag att vara hemma, sedan var allt som vanligt igen.

Okej, kanske inte så illa, men bara en sådan sak som att jag inte har hunnit läsa ut The Power of Babel som jag påbörjade på planet, fastän den är väldigt intressant och språknördig. Jag kämpar febrilt med att packa upp och packa om inför nästa resa, städa och tvätta och bland högarna med tidningar identifiera viktig post. Mail-inkorgen har jag naturligtvis inte ignorerat helt medan jag har varit borta, men vissa ärenden har jag inte tagit itu med förrän nu. Helst skulle jag vilja tillbringa dagarna i specialläsesalen och kvällarna på soffan, men ack.

På söndag åker jag dock till Polen, då kanske jag hinner läsa lite igen.

Hemfärd

2010-06-11T07:32:00.003+02:00

Efter The Shipping News fortsatte jag fisktemat med Cannery Row av Steinbeck, som jag hade tänkt läsa i Monterey där den utspelade sig, men det blev inte av, så jag läste den nu någon vecka senare istället. Till min förvåning handlade den om allt annat än arbetet på sardinkonservfabrikerna som den är döpt efter: grodjakt och fester och jag vet inte allt. Jag gillade den i alla fall.

Jag har gjort ganska lite åt avhandlingen de senaste dagarna, en kombination av dålig tillgång till böcker, inte optimal arbetsplats och lite resfeber. Imorgon bär det nämligen av hem. Lite overkligt.

Nu är det snart läggdags, men först ska jag knöla ner ytterligare några saker i min suckande resväska. Det är oroväckande att den nästan var full innan jag ens hade börjat packa kläderna. (Skor, dvd-filmer, böcker, papper, sladdar, paraply, necessär, muggar.) Önska mig lycka till.

The Day's Work

2010-06-05T04:36:00.003+02:00

Det måste härmed vara bevisat att det inte går att besöka Moe's i Berkeley utan att köpa något. Härom dagen var jag inne där på det kortaste av korta besök, bara för att visa stället för mitt sällskap och för att ta en sista sväng bland hyllorna, och kom därifrån med The Power of Babel av John McWhorter, en bok om språk som jag ser fram emot att läsa.

Jag har annars haft köpstopp, för om en vecka bär det av hem till Sverige, och efter att ha provpackat vet jag att jag möjligen får köpa några enstaka saker, men inte mycket.

Sedan ett bra tag tillbaka läser jag The Shipping News av Annie Proulx, jag har inte sett filmen så jag har ingen aning om hur den kommer att sluta. Om jag inte hade varit ute och rest en massa den senaste veckan hade jag nog läst ut den på ett par dagar.

På forskningsfronten har det stått stilla, det har nog gjort mig gott att inte tänka på avhandlingen medan jag var ute och reste, men nu blir det allvar igen.

Alibiläsning

2010-05-25T06:05:00.002+02:00

Varje gång jag packar för att åka hem från en resa eller vistelse utomlands känner jag två saker: 1) att jag hatar att resa och 2) att jag hatar saker och ska göra mig av med allt jag äger så snart jag kommer hem. Naturligtvis slänger jag inte mer än vanligt vid återkomsten och beger mig snart iväg någonstans igen.

Idag hatar jag alldeles särskilt min vana att läsa böcker. Oftast skattar jag mig lycklig som läser, och kan inte förstå hur icke-läsande människor överlever väntan på bussar och tåg, flygresor och stunder i väntrummet hos tandläkaren. Jag kanske förstår det bättre nu än före mp3-spelarnas uppkomst, men ändå, jag har alltid tyckt synd om sådana människor. Efter att idag ha skickat hem ett bokpaket med post och stå inför morgondagens syssla att klämma ner återstående böcker i resväskan önskar jag att jag vore som de.

För att inte riskera att läsa ut böcker alltför snabbt och därför vara tvungen att köpa nya har jag återupptagit mitt projekt från trista kvällar i Moskva i höstas, nämligen att läsa Krig och fred på ryska. Jag köpte den i oktober och hade läst en tredjedel av första bandet (av två) i slutet av november, sedan dess har inte mycket hänt. Nu känns som ett lysande tillfälle att återuppta den. Inget slår lite prettoläsning en stund som denna. Dessutom dövar det mitt dåliga samvete över att knappt ha jobbat alls den senaste veckan, med packning och avsked som ursäkt, och över att ha en veckas semester inplanerad framöver, i form av road trip med trevligt sällskap. Bolkonskij och Rostov är mina alibin.

The Last Foray

2010-05-19T09:00:00.003+02:00

Just nu läser jag mest biblioteksböcker med återlämningsdatum i övermorgon. Jag har kanske åtta kvar att gå igenom, varav vissa finns på biblioteket hemma, så att jag kan låna dem när jag kommer tillbaka, men vissa inte. Intressanta böcker allihop, men det är en något stressande situation.

I söndags, när jag var för förkyld för att orka ta mig för något men för lat för att jobba, satte jag mig i biblioteket och läste en tredjedel av den polska klassikern Pan Tadeusz. Eftersom jag sedermera har blivit frisk har jag inte kommit så mycket längre, men jag tänker mig att i övermorgon, när jag har lämnat tillbaka de där åtta böckerna, ska jag läsa resten.

Därutöver en volym med fyra kortromaner/långnoveller (vi behöver ett ord för sådana i svenskan!) av Edith Wharton. Jag gillar dem, men fyra är nog ungefär lagom. Måste (får!) snart köpa fler böcker.

Summer in Samarkand

2010-05-15T04:38:00.004+02:00

Idag är det sista dagen på terminen här i Berkeley. Biblioteket har haft öppet dygnet runt senaste veckan, jag tänkte tillbringa en stor del av natten där i tisdags, bara för att se hur det kändes, men tröttnade vid midnatt.

För mig har dock inte slutprovsveckan inneburit någon extra stress, lika lite som jag idag känner att någon ledighet har börjat. Jag kommer att vara kvar ett tag till, men det återstår att se om jag lyckas motivera mig själv att jobba när campus i övrigt är helt dött. Eller kanske inte helt; några av doktoranderna kommer, föga förvånande, att stanna kvar och jobba ett tag.

Jag har dragit på mig en förkylning och kommer att tillbringa kvällen hemma med en bok, eller kanske en film. Jag läser just nu en nyutkommen bok som heter The Possessed. Adventures with Russian Books and the People Who Read Them av Elif Batuman, inköpt på en författarkväll förra veckan. Jag kan egentligen inte skriva om den, för precis som med The Complete Polysyllabic Spree av Nick Hornby som jag läste för ett tag sedan så går det inte att skriva om en bok som handlar om andra böcker. Nog sagt att jag har blivit sugen på att läsa en del mer obskyra ryska författare (det beror nog också på att jag har umgåtts med litteraturvetare här, de får mig att känna mig obildad), samt att författarens förflutna som doktorand leder till en del igenkänningsmoment.

Till min yttersta förvåning

2010-05-07T05:56:00.002+02:00

Jag kanske måste omvärdera alla mina rutiner när jag kommer hem. Jag trodde att jag var en sådan som trivs med att jobba på kontorstider och vara ledig på kvällen, men nu har jag blivit en sådan som sitter och suckar över böckerna hela dagen för att sedan komma igång lagom till middagsdags och sedan helst fortsätter jobba efteråt. Det kan vara för att jag ändå inte har så mycket att göra på kvällarna. Förutom idag, när jag kunde ha gått på bio men gick hem till böckerna istället. Jag känner inte igen mig själv, och om det fortsätter så här kommer jag att få det hemskt tråkigt när jag kommer hem till mitt sociala liv igen, tänk vad mycket jag kommer att vara tvungen att avstå ifrån.

When You're Strange

2010-05-03T17:46:00.003+02:00

Jag lever i ovisshet om när jag egentligen ska åka tillbaka till Sverige igen och jag sover väldigt konstigt, men jobbet går i alla fall framåt. Jag har en kasse med böcker stående under ett bord i institutionsbiblioteket (eftersom jag inte har fått något skrivbord tilldelat mig och det stora universitetsbiblioteket inte har några skåp eller bord att tillhandahålla), och snart måste jag börja gå igenom och lämna tillbaka dem (allra helst efter att ha läst dem, men det talar vi tyst om).

Jag avverkar en del nöjesläsning också. Snart har jag en ursäkt att köpa fler böcker, men jag är rädd att jag dessutom måste köpa en extra resväska. Just nu håller jag på med Stranger on a Train av Jenny Diski (tack för tipset, SDIL) som jag beställde med anledning av att jag lite löst planerar en tågresa genom USA, vilket är just vad boken kretsar kring. Även om jag kanske inte kommer iväg på min tågresa finns det redan en del jag identifierar mig med i boken, mest hennes känsla av att USA redan känns så välbekant även för den som aldrig har varit där, tack vare alla filmer. För egen del vill jag här också tillägga fotografier.

Förresten fascineras jag av att många skyltar och skyltfönster ser så gamla ut, de känns 60-tal kanske, och jag vet inte om det är för att de ser ut som de gjorde både här och i Sverige på 60-talet, eller om de helt enkelt ser amerikanska ut och saker aldrig såg ut så i Sverige, och de känns 60-tal bara för att jag har sett många bilder av USA från det årtiondet. Jag menar saker som att biograferna skriver filmernas namn med flyttbara bokstäver eller att det finns så många små neonskyltar i fönstren.

Nu ska jag inte fundera vidare på det, utan bege mig till biblioteket.

Letters and Life

2010-04-27T05:05:00.003+02:00

Jag håller på och läser The World in the Evening av Christopher Isherwood (på god väg att bli en favoritförfattare) och blev ganska road av följande dialog, rörande giftermål:

"Listen, darling. We must be sensible. I'll go off with you, tomorrow, anywhere you like. And we can try it for a while, until we're quite, quite sure."
"Aren't you sure now?"
"I am. But - suppose you got tired of me?"
"Oh, Elizabeth darling. I'm scared to death that you'll get tired of me! That's why I'm going to marry you now, at once."

Fantastisk logik.

I övrigt svär jag över min inkompetens när det kommer till datorer och min tendens att skjuta saker framför mig (det vill säga jag skulle ha gjort något åt den där inkompetensen för tre år sedan så hade jag besparat mig själv mycket arbete). På vägen från biblioteket köpte jag rödvin och fudge. Det är en sådan där dag.

Hur kunde jag glömma

2010-04-22T18:58:00.002+02:00

Det förra inlägget är naturligtvis inte sant, jag glömde Orlando, som jag har läst och tyckte om. Det är visst ingen ordning på mig.

Time Passes

2010-04-20T01:03:00.003+02:00

Återigen har jag varit ledig mycket (fast nu utan samvetskval, det har varit så trevligt att jag helt glömt bort att ha sådana) och gör nu bot genom att sitta och gäspa över en artikel i biblioteket. Det går så fruktansvärt långsamt att jobba, och ibland önskar jag nästan att jag var på ett ryskt bibliotek utan internetuppkoppling och utan vänner att luncha med, så att jag fick något gjort. Men bara nästan.

Jag har inte köpt några böcker senaste veckan, kors i taket. Läser Virginia Woolfs To the Lighthouse, som jag inte har läst förut, faktiskt har jag läst pinsamt lite Woolf, mest ett par noveller tror jag. Jag har för mig att novellerna inte var så imponerande, men jag kanske var för ung, romanen gillar jag.

A Breath of Fresh Air

2010-04-13T05:52:00.003+02:00

Jag har förvirrade dagar just nu. De dagar jag jobbar flitigt, som idag, får jag andnöd och ont i ryggen och alla möjliga andra konstiga psykosomatiska tecken på att jag är en lidande doktorand. De dagar jag tar ledigt och är social eller turistar får jag dåligt samvete och blir extremt sömnig och tjurig. Kropp, bestäm dig för hur du vill ha det! (Och själen också, kanske.)

På en av de där lediga dagarna läste jag ut The Mysteries of Pittsburgh, den blev konstigare mot slutet men inte sämre. Till stor del kretsar den kring ett universitetsbibliotek, vilket jag gillade, eftersom det fick mig att känna att mitt liv också skulle kunna vara så där intressant - inte för att jag vill att det ska vara intressant på just det viset, men ändå. Och jag vet att jag inte är den enda biblioteksstamgästen som har drömt om att tillvaron i läsesalen skulle förgyllas av lite romans eller snusk.

Just nu läser jag en liten volym med sju noveller av tjeckoslovakiska författare (i översättning), eller tjeckiska och slovakiska om ni så vill, tryckt 1967 och köpt här på universitetsbiblioteket från en hylla med utgallrade böcker. Det är sympatiska små noveller som gör sig bra på en bänk i solen med eftermiddagskaffet, till exempel.

Nåväl, nu ska jag fortsätta trötta ut mig fullständigt med avhandlingsarbetet, så att jag kan ta ledigt och ändå inte ha mindre dåligt samvete imorgon. Määäp.

The Cloud Factory

2010-04-07T19:36:00.003+02:00

Livet är bra ibland. Solen skiner, jag har ett socialt liv, mitt favoritcafé på campus har extremt goda brownies och långa öppettider. Det är lite stiltje i avhandlingsarbetet, eller rättare sagt, det är det inte, jag jobbar på, men inte med de saker jag skulle vilja, jag har idétorka. Medan jag väntar på den stora inspirationen gräver jag ner mig i polsk historisk syntax, motstridiga artiklar om litauernas självuppfattning under unionen med Polen och ett frenetiskt hanterande av färgpennor. Faktiskt känns det som om jag åstadkommer något vettigt, men som sagt, inte på det avsnitt jag skulle vilja.

Jag har läst ut The Bastard of Istanbul, jag tyckte om den, den sade en del vettiga saker. Nu läser jag The Mysteries of Pittsburgh av Michael Chabon (en trend i boktitlarna där, några tips på fler The X of Y?). Jag brukar gilla hans böcker, så även denna, fast jag har ingen aning om vart den är på väg, trots att jag är halvvägs igenom. Jag kanske återkommer om den.

Det är väl det. Jobb, mat och lite nöjesläsning. Fint.

Almonds

2010-04-01T07:56:00.003+02:00

I ett anfall av hjälp-jag-köper-bara-böcker-av-författare-jag-redan-har-läst-något-av (uppenbarligen ogrundat, eftersom alla tre böckerna i förra inlägget var de första jag läste av respektive författare) inhandlade jag härom sistens The Bastard of Istanbul av Elif Shafak, för mig tidigare helt okänd. Nu vill jag inte ge intryck av att vara en sådan som tycker att allt med lite färg och kryddor är spännande och det är så skönt att vara spontan och tänk vad de har rytmen i blodet, inte så, men jag är ett stort fan av mat och gillar att varje kapitel är uppkallat efter ett livsmedel och hela tiden äter de en massa turkisk mat som jag i och för sig inte är helt hundra på vad det är för något, men det vattnas i munnen ändå. På köpet får jag reda på vad de goda bröden med sesamfrön heter: simit. Hur som helst: bra bok, även förutom matbeskrivningarna.

Läget i övrigt: vädret växlar, just nu regn. Arbetsmoralen växlar också, men är överlag ganska god för tillfället. Min senaste upptäckt på biblioteksfronten är att under veckan före slutproven, 6–14 maj, har huvudbiblioteket öppet dygnet runt. Det är nästan så att man vill skaffa sig en konstig dygnsrytm och inte sova bara för att utnyttja detta bisarra tillstånd.

Grunden och dräneringen

2010-03-25T07:25:00.003+01:00

Det har varit många feelbad-böcker på sistone, även om de har varit bra.

Nightwood var den första. Den kanske inte förtjänar epitetet feelbad, det låter så avfärdande och det är nog inte det som är problemet heller. Så här istället: man måste läsa den koncentrerat och försöka förstå, eller också måste man inte alls förstå, jag vet inte hur man läser sådana böcker. Böcker där alla dialoger är fulla av långsökta associationer som folk av någon märklig anledning faktiskt förstår. Jag förstår inte. Jag väntar på att någon, efter en utsvävande tirad om döden eller natten, ska säga "visst, men du har fortfarande inte svarat på min fråga". Men det gör de aldrig. Slutbetyg: intressant men inte avkopplande.

Sedan (delvis parallellt) läste jag Postcards av Annie Proulx. Baksidestexten handlar om "a quintessentially American odyssey of solitude and adventure" och "the alienation and frustration behind the American dream". Den tyckte jag om, särskilt greppet med att börja varje kapitel med ett vykort som fyllde igen luckor i tidslinjen, eller ibland antydde saker som skulle hända senare, eller förklarade sådant som hade hänt långt tidigare. Det fanns dock några ganska äckliga episoder som fastnade i huvudet på ett obehagligt sätt och gjorde det svårt att somna om man läste på kvällen.

Slutligen har jag läst Löpgravsvägen av kari Hotakainen, och den var riktigt fascinerande, stor effekt med enkla medel, kan man säga. Jag vill inte avslöja för mycket, men framåt slutet blev jag ändå lite illa berörd.

Efter den boken vände det, men det tar vi en annan gång, för nu måste jag iväg till biblioteket.

Doe

2010-03-20T06:08:00.003+01:00

I onsdags fick jag äntligen mitt bibliotekskort och har försökt utnyttja det så mycket som möjligt innan biblioteket (alltså det stora universitetsbibioteket) idag stängde för Spring break. Jag har uppenbarligen otur som är här under ett år med extremt dålig ekonomi, för biblioteket brukar hålla öppet i alla fall delvis, så dock icke i år.

Mina intryck av det hittills är följande:

En del riktigt fina läsesalar, ljusa och knäpptysta, en av dem dock med eluttag som sitter så konstigt till att jag inte kan koppla in min dator. Inte så bra tänkt.

Å ena sidan hemskt trevligt med väldigt många böcker framme på hyllorna, så att man kan browsa och inte bara leta i katalogen. Å andra sidan har det sina fördelar att få sina bokhögar levererade till ett ställe, som hemma, och slippa springa i trappor och leta fram allt själv. Dessutom har de compacthyllor, inte förtjust i såna.

Har fått insidertips om var man kan låsa in sin väska om man inte vill bära runt på den inne i biblioteket. Saknar möjlighet till eget bokskåp, drygt att bära hem alla böcker och dit igen (om jag inte gömmer dem på institutionsbiblioteket på nätterna istället).

Öppettider: hela nätterna. Tillhörande café också. Det ligger dock utanför själva biblioteket, vilket återigen skapar ett dilemma kring vad man ska släpa runt på.

Det var väl det. Nu har jag en vecka på mig att fundera så vad jag ska utnyttja sagda bibliotek till när det väl öppnar igen.

Handbiblioteket

2010-03-16T06:43:00.004+01:00

Det finns hur mycket som helst att göra, rolig mat att äta och gräsmattor att sitta på. Jag tillbringar de produktiva delarna av mina dagar på slaviska institutionens handbibliotek, förtjusande men kanske lite förvirrande för en annan som inte är van vid Library of Congress-systemet. Biblioteket befolkas mest av doktorander som jag försöker presentera mig för en efter en, nästa steg är att kidnappa dem för gemensam lunch eller något. Det är inte världens mest välsorterade bibliotek (fast för att vara handbibliotek är det bra), men till min förtjusning har de en polsk bibliografi som inte finns hemma i Uppsala och som jag inte har lyckats hitta på KB, fast den lär gömma sig där någonstans. Den upptäckten gjorde min dag.

Jag har hittills bara köpt tre böcker på Moe's, återhållsamheten beror på att jag fortfarande lever på medhavda kontanter, men när mitt amerikanska bankkort kommer, då jäklar.

För övrigt har jag köpt jordnötssmör, men ännu inte hittat det perfekta kaffet.

I en annan tidszon

2010-03-10T05:07:00.003+01:00

Efter många långa timmar på flygplan och flygplatser är jag nu i Berkeley. Jag har inte riktigt ställt om min inre klocka än, inte skaffat mig matvanor eller jobbrutiner, så än så länge känns allt väldigt provisoriskt och lite ensamt. Å ena sidan vill jag bara strosa runt och titta på saker, å andra sidan finns det rätt mycket jobb att göra. Det faktum att jag inte har fått bibliotekskort än ger mig tyvärr ingen frist, eftersom jag har med mig en drös papper och filer. Vet inte riktigt hur det här kommer att sluta.

Men mitt trötta huvud tänker i alla fall inte göra mer ikväll. Jag ska installera mig på sängen (inte bara för att jag är sömnig, utan också för att det är den enda vettiga möbeln i mitt rum) med en påse apelsiner (direkt från trädet!) och något som inte är jobb. Ska ge mig på Nightwood av Djuna Barnes, men misstänker att det inte är en bok som man kan läsa när an är så här trött. Kanske tidningen Revolution, som jag fick mig tillstucken på bokhandeln med samma namn, är mer lättläst. Jaså inte?

På norsk

2010-03-02T22:07:00.003+01:00

Just nu förkovrar jag mig inte så mycket. Jag tycker inte jag gör så mycket alls, förutom noja och städa. Framför allt jobbar jag inte.

När jag lyckas varva ner har jag en bok som väntar på att läsas ut. En bok på norska faktiskt, kanske den tredje boken i mitt liv jag har läst på norska. Jeg forbanner tidens elv heter den, av Per Peterson, och jag har fått den i present. Jag har en till norsk bok som ligger och väntar på att läsas, som också var en present. Jag kanske borde åka till Norge och köpa lite böcker. Det var många år sedan jag var där senast.

Annars har jag köpt ett par böcker på svenska att läsa i USA, som omväxling: Löpgravsvägen av Kari Hotakainen och Yacoubians hus av Alaa al-Aswany. Hittade på Myrorna, tio kronor styck. Hurra för Myrorna.

Resfeber, usch.

Förkovran

2010-02-26T11:58:00.002+01:00

Jag har varit lite dålig på att uppdatera på sistone, jag skyller på OS. Jag tror inte att jag på hela 2009 har sett så mycket på tv som under de här veckorna. I och med att båda Sveriges hockeylag nu är ute ur leken kanske det blir mer gjort framöver.

Om en dryg vecka åker jag till USA och blir borta några månader. Fastän jag tycker om att resa får jag alltid extrem resfeber, som just nu yttrar sig i att jag tror att jag kommer att vara borta i evigheter och därför måste fixa och avsluta allt.

Av den anledningen sitter jag idag på biblioteket och går igenom den enorma bokhög som ackumulerat (sedimenterat?) i mitt bokskåp. Där hittar jag en del som jag inte kommer ihåg att jag har beställt, och än mindre varför, och det är ju lite roligt för då får jag anledning att bläddra igenom böckerna i fråga och ströläsa lite här och där. Det är värre med de böcker som jag minns precis varför jag har beställt men inte har läst och inte hinner läsa nu, eller någonsin. De ger mig lite ångest.

Om jag inte hade en avhandling att skriva skulle jag ändå kunna sitta så här i flera dagar och bara bläddra och läsa och förkovra mig. Så roligt är det. Jag tror jag vill bli pensionär eller något.

The cruise begins

2010-02-05T22:59:00.003+01:00

Det är hektiska dagar, tack och lov lite mindre hektiska helger. Jag tuggar mig sakta framåt i avhandlingsarbetet men ångestar över min oförmåga att beställa flygbiljett till USA (planerad avresa om tre till fyra veckor), lära mig polska och höra av mig till vänner, eller ens komma ihåg hur många veckor sedan det var jag pratade med sagda vänner.

Men ibland tar jag det lugnt. Då läser jag More Tales of the City av Armistead Maupin, en av böckerna jag köpte på Giovanni's Room i julas och del två i en serie av vilken jag läste del ett någon gång i våras eller somras. Jag vet inte om jag har fattat grejen med boken, det är som att kapitlen är för korta för handlingen eller att de ämnen som behandlas tidvis är för stora för kapitellängden, men det gör inte så mycket, det är roligt att läsa en bok som i princip har cliffhangers. Viss skillnad mot, säg, Krig och fred, som fortfarande ligger halvläst (eller kanske fjärdedelsläst) på sängbordet.

Fast jag borde ha en regel att efter tre kapitel i romanen läser jag ett kapitel polsk grammatik. Deal?

Böcker man borde läst för länge sedan och insikter man borde fått för länge sedan

2010-01-23T22:47:00.003+01:00

I kategorin "böcker man borde läst för länge sedan" finns, för min del, Utvandrarna och resten av böckerna i den serien. Jag läste den här recensionen av en bok om Moberg härom dagen och blev lite sugen på att läsa den, men först kändes det som att det vore läge att läsa själva romansviten, klassiker som den är. För en gångs skull tänkte jag inte dra ut på saker, utan skulle beställa den på någon nätbokhandel innan jag glömde bort alltihop, men tji fick jag, den fanns bara som CD-bok. What's up with that? Varför finns inte klassiker ständigt i tryck? Då kände jag det eländiga i att bo i ett litet land där man inte kan sälja ett oändligt antal exemplar av en bok, hur mycket klassiker den än är, och därför inte har en i tryck - jag förmodar att det är orsaken. Kanske förbannade jag även skolan, där man aldrig behöver läsa klassikerna, utan man läser något om dem och ser 20 minuter av en filmatisering. Om varje skola behövde beställa in klassuppsättningar skulle det finnas en marknad för det.

Sedan fick jag veta att det trots allt finns ett exemplar av Utvandrarna i hushållet, fast inte i lägenheten, och då var allt frid och fröjd igen. Slut på historien. (Om ett par år kanske jag faktiskt kommer mig för med att läsa den, jag återkommer då.)

Fortfarande

2010-01-18T21:42:00.002+01:00

Jag läser fortfarande Nick Hornby, jag har fortfarande inte tagit reda på mer om hemliga medel, men det känns okej. Idag är jag trött, kanske fortfarande sedan helgen, då jag inte lyckades sova ut, kanske för att jag började ett nytt extraknäck idag och har varit nervös, men det känns också okej. Det bästa med att vara trött var att jag bestämde mig för att tillbringa kvällen med böcker och choklad. Jag har den senaste veckan eller så varit dålig på att göra läsande till en egen aktivitet, jag har mest gjort det korta stunder när inget annat händer. Nu har det fått en hel kväll.

Nej, nu kan jag inte sitta här framför datorn längre, boken väntar.

A balanced fictional diet

2010-01-15T19:43:00.003+01:00

Okej, jag kan inte skriva just nu för jag håller på att läsa Nick Hornbys The Complete Polysyllabic Spree, och det är hans samlade krönikor om böcker han läste under åren 2003–2006, och jag kan ju inte skriva om vad någon annan har skrivit om andra böcker, det är alltför många metanivåer. Jag begränsar mig till att säga hur nedslående det känns att jag har hört talas om så få av de författare vars böcker han läser, både det nyutkomna som tycks höra till yrket som författare att få sig tillsänt och läsa, och de klassiker som han ibland ger sig i kast med. Gaah, jag är obildad och lat. Bortsett från det är det en ganska trevlig bok.

Jag kanske borde göra som han: skriva en gång i månaden och inleda med en lista över böcker jag köpt respektive läst under den månaden. Jag tror att den första listan skulle variera oerhört i längd, mest beroende på om jag har rest någonstans roligt eller inte, och den andra skulle ligga på en jämn nivå av tre till fyra böcker. Det gläder mig när han skriver att han ibland fuskar och läser några korta böcker för att komma upp i anständiga siffror.

I övrigt: det är fredag, och jag har s. k. egentid, är med andra ord gräsänka. Planen var att antingen gå ut och dricka öl, om sällskap fanns, eller tappa upp ett bad och läsa Krig och fred. Nu tycks sällskap finnas, så Volkonskij och Rostova får vänta ett tag till. Det är nästan lite synd.

Långa papper, se Korta papper

2010-01-11T19:57:00.003+01:00

Jag har fyllt år sedan sist. Jag har även börjat jobba efter en ganska lång ledighet. Vanliga människor börjar jobba den 7 januari, efter trettondagen, men den 7 handlade jag mat, den 8 handlade jag vin och fyllde år, den 9 lagade jag mat och hade fest, den 10 städade jag. Det firades alltså i dagarna fyra, eller tre om man inte räknar städningen till firandet.

Jag fick fantastiska presenter. I mitt vardagsrum står just nu sex papperskassar med en komplett uppsättning av Nordisk familjebok, uggleupplagan. Jag är rädd att jag framåt slutet av festen försummade just de vänner som förärat mig denna fina present för att istället sitta med näsan i band 33 och läsa: "Äkta pärlor, se Pärlor. Äkta schalar, se Kaschmir. Äkta sviskon, se Plommon. Äkta Thorsås pulver, se Hemliga medel." (Note to self: packa upp band 11 och läsa om hemliga medel.)

Men idag har jag alltså börjat jobba. Jag är stolt över att jag utan knot klarade av en hel arbetsdag och inte lallade bort särskilt mycket tid på att slösurfa eller pilla mig i naveln. Istället gav jag mig i kast med att läsa en polsk artikel, fixade lite administrativt krafs och började leta litteratur för något jag borde ha börjat med före jul.

Nu ska jag knåpa vidare med den polska artikeln en stund innan jag ger mig själv ledigt och kanske packar upp ett band till ur kassarna i vardagsrummet.

See you again yesterday

2010-01-06T11:09:00.003+01:00

Det har varit nyår, som jag firade hemma, jetlaggad, med trevligt folk, några humrar, ett par flaskor bubbel och ett sällskapsspel. Sedan dess har jag ägnat mig åt att förundras över vintern, över hur kallt det kan vara, över hur länge det kan snöa i ett sträck, över hur starkt solen lyser.

Jag gör uppenbarligen något fel eftersom jag inte läser så mycket som jag tycker att man borde sådana här dagar, jag kanske umgås med folk för mycket. Kan aldrig vara bra. Lite isolering och läsning vore bra.

Hur som helst håller jag på med Me Talk Pretty One Day av David Sedaris, han är alltid underhållande, och kåseriformen passar bra när man när som helst kan bli avbruten för långpromenad, mat eller tv-program. Jag roas i synnerhet av hans redogörelser för hur han lär sig franska i del två av boken.

I övrigt planerar jag fest och myser över mina varma kläder.

Fortfarande

2009-12-30T04:18:00.003+01:00

Fortfarande på konferens, trivs fortfarande.

Jag har inte börjat läsa förra inläggets gayböcker än, det blir nog på hemresan som anträds imorgon. Jag håller nämligen fortfarande på med Pride and Prejudice and Zombies, och inte utan nöje, men det är ett par saker med den boken som irriterar mig, mest för att den tolkar saker på ett annat sätt än jag är van att göra. Till exempel är Mr Bennet plötsligt en ganska slemmig typ, Mary är inte så tråkig som hon borde, Lydia eventuellt mindre flirtig (jag vet inte än hur den saken kommer att utvecklas) och Mr Darcy har konkretare skäl att separera Mr Bingley från Jane. Det vänder ju upp och ner på mycket av karaktärsteckningen från originalet, jag vet inte vad jag tycker om den saken. Fortfarande en underhållande bok förstås.

Läggdags. Imorgon ska jag försöka klämma ner alla de nyinköpta böckerna i resväskan.

Gays and Gals

2009-12-27T21:27:00.002+01:00

Jag sitter och tittar ut över Delawarefloden och är någonstans mellan semester och jobb. Hela dagen har jag turistat och nästan glömt varför jag är här, men om en stund ska jag gå ner och se om konferensregistreringen har börjat. Ångest.

Alla starter och landningar när jag flög hit var ungefär två timmar försenade. Jag brukar tycka att restid är lästid och därför ganska trevlig, men den här resan blev så lång att det inte kändes kul längre.

Jag plöjde Udda, den var svår att lägga ifrån sig. Av allt det bra i den tyckte jag allra bäst om när doktoranden Paula börjar noja över sin forskning när hon ska ha sex och hennes känslomässiga förvirring tar sig uttryck i att hon börjar gråta över klassificeringen av partikelverb. Eller förresten, tar sig uttryck, nog kan man börja gråta över sitt trassliga avhandlingsskrivande utan att det är uttryck för något annat.

Mer gayläsning blir det framöver. Innan jag blev alltför trött i fötter och huvud idag tog jag mig till bokhandeln Giovanni's Room och botaniserade. Vad jag köpte får bli ett senare inlägg.

A zombie in possession of brains

2009-12-25T12:07:00.003+01:00

Det är en vit jul i år, en fin jul, folk är glada, det enda som har varit sämre än andra år är predikan i midnattsmässan.

Jag sitter och lyssnar på mina julklappsskivor. Tanken var att jag skulle ta en eftermiddagslur, men det går ju inte när man har fått tre bra skivor som man vill hinna lyssna på innan det är kalkondags.

Jag har fått böcker också, en fotobok och två romaner. Romanerna ska få följa med mig på flyget imorgon, det är USA-resa på gång så det är bäst att förse sig. Min flygläsning kommer alltså att bestå av Sara Lövestams Udda och av Pride and Prejudice and Zombies, vilket är passande eftersom jag annars brukar tillbringa mellandagarna med att titta på Pride and Prejudice som tv-serie - nu får jag läsa den blodiga remake-en istället. Lämpligt.

Jag har även gett bort böcker, men årets mest uppskattade julklapp var nog en Duplo-polisbil, eller kanske ett Lego-spel. (Notera att det skiljer 23 år i ålder mellan mottagarna av dessa två julklappar.)

I månskenet

2009-12-18T15:45:00.003+01:00

Jag har nu totat ihop ett konferensföredrag och anser mig ha jullov, i alla fall i några timmar tills jag provhåller föredraget för någon och får veta att allt behöver göras om från början, eller så. Jag firade mitt eftermiddagslånga jullov med att köpa skosnören, hårfärg och öl och åka hem och bädda ner mig med kaffe, julgodis och en bok. Det ni.

De senaste dagarna har jag läst vidare i Krig och fred, men det är ju ett evighetsprojekt och kändes lite väl tröstlöst en sådan här dag, så jag tog fasta på min tanke på Nobelkvällen och plockade upp Selma Lagerlöf, närmare bestämt Herr Arnes penningar, som jag inte har läst på år och dag, om jag ens någonsin har läst den, jag kanske bara har sett filmatiseringen i skolan någon gång. Jag har så dåligt minne.

Hur som helst känns det väldigt skönt att få vara ledig. Imorgon är det dags för ännu en disputationsfest, men sedan kanske jag måste jobba igen. Den dagen, den sorgen.

First of the gang

2009-12-15T14:34:00.002+01:00

I lördags disputerade K, vilket firades som sig bör. För min del blev hon den första av de närmaste som disputerade (till skillnad från kollegor och i största allmänhet bekanta), det känns stort.
Själv sitter jag och tragglar med ett konferensföredrag som ska hållas i mellandagarna. Tidigare under hösten lugnade jag olyckskorparna som förebådade att jag skulle få sitta på julafton och förbereda mig med att nejdå, jag har framförhållning, jag ska börja skriva på det medan jag är i Ryssland, det är lugnt. Nu är det visserligen inte julafton än, men här sitter jag och är inte i närheten av klar.
Jag försöker förresten dra ner på min kaffekonsumtion från ungefär fyra koppar om dagen till en, på order av min mage. Och just nu, när det börjar bli mörkt utanför fönstret och jag måste, måste skriva vidare, så tycker jag att det är dags för den där koppen, dagens enda.

I tv-soffan, för en gångs skull

2009-12-10T21:49:00.003+01:00

Sitter och ser på Nobelfesten, suktar efter klänningarna och maten (inte vakteln dock). Noterar hur onyktra alla verkar var som intervjuas framåt varmrätten. Ungefär hälften av dem kommenterar också vad eller hur mycket de har druckit.

En bra bokanknytning hade ju varit något om dagens litteraturpristagare, har dock inte läst henne. Här kanske måste erkännas att den enda litteraturpristagare jag hade läst innan denne fick priset var Günter Grass. Dålig statistik där.

Hundra år sedan Selma Lagerlöf fick priset. Kanske skulle läsa lite Selma ikväll, istället för serier, vilket annars har varit det enda jag orkat läsa på sistone.

Ett snöpligt slut på en så lovande skilsmässa

2009-12-08T21:54:00.003+01:00

Ibland är jag alldeles ovanligt seg i att följa folks boktips. Gun-Britt Sundströms Maken har jag nog fått mig rekommenderad säkert fem gången, men först när jag hittade den på Myrorna för tio kronor köpte jag den och har läst den nu på sistone, närmare bestämt läste jag ut den igår. Jag ångrar att jag inte följde rekommendationerna för länge sedan, för den var hemskt bra, fast jag i och för sig kan tänka mig att det fanns tider när jag skulle ha tappat all tro på mänskligheten om jag hade läst den då. Eller, jag vet inte, kanske hade det känts bra att få bekräftat att mänskligheten är värd att tappas tron på.

Nåväl. Jag har skrattat och (nästan) gråtit, men jag orkar inte leta citat nu. Däremot kan jag säga att det faktum att huvudpersonen håller på och skriver avhandling bara gjorde den ännu bättre. Jo vänta, citat ändå:

"Gustav visar ett förvånansvärt intresse för mina forskningsresultat, jag vet inte om det verkligen kan vara så att de intresserar honom, eller om det bara är det att han har insett att vägen till kvinnans hjärta går genom hennes avhandling."

Nu vet ni.

How frequency of use varies

2009-12-03T09:46:00.005+01:00

Genom en liten kedja av omständigheter sitter jag idag och läser en bok som hade kunnat vara torr som fnöske men som visar sig vara ganska finurlig. Boken är Inference and Disputed Authorship: The Federalist, av matematikerna Frederick Mosteller och David L. Wallace.
Omständigheterna är att jag i somras skickade in ett abstract till en konferens och fick det antaget, men med utförlig, om än konstruktiv, kritik. Bland annat tyckte någon att mina valhänta påståenden om vem som hade översatt en viss text nog skulle må bra av att inspireras av den här boken (nej, det var inte så personen uttryckte sig, men det var kontentan av det). Eftersom konferensen i fråga nu börjar närma sig är det hög tid att läsa den här studien.
Jag ska strax läsa vidare, men blev på så gott humör av diverse formuleringar att jag måste dela med mig.
För det första gillade jag att presentationen av författarna inleds med "Frederick Mosteller and David L. Wallace were born om December 24 in different years." Sedan var det trevligt av dem att ge lite läsinstruktioner: vilka kapitel som är menade mest för "the mathematically inclined", till exempel, och i fråga om övriga kapitel:

"where the needed mathematical preparation was substantial, we have not tried to simplify the exposition. We felt that the unprepared reader would have to skip through these more difficult developments in any case and that he would have no trouble in recognizing these spots."

Jag känner mig träffad, och tycker att det är fint att de har tänkt på sådana som mig.
För övrigt har författarna inom loppet av tio sidor dragit paralleller till baseball två gånger. Klart man blir på gott humör då. När någon dessutom använder uttryck som "heartwarming" och "even the most motherly eye can scarcely..." för att kommentera sina forskningsresultat känns inte ens de matematiska krumelurerna så avskräckande längre.
Ett till exempel:

"Certain Federalist papers were typed on roll paper (adding-machine paper, one word to a line) and proofed. (...) The words on the roll paper were then cut and sorted into alphabetical order. (During this operation a deep breath created a storm of confetti and a permanent enemy.)"

Så ska ett metodavsnitt skrivas.

Tillbaka bland folk

2009-11-30T15:46:00.002+01:00

Det kanske, kanske är dags att återuppta det här skrivandet. Jag har varit trött på det och inte känt att jag har något att säga, jag har haft för lite tid att läsa för att kunna klämma ur mig något att skriva, men jag försöker igen.
Många av de sista inläggen jag skrev innan jag gav upp handlade om att bädda ner sig med böcker över jul. Nu är det snart dags för sånt igen. Jag har för all del varit rätt bra på den saken under hösten också, eftersom jag har tillbringat två månader i exil med ett obefintligt socialt liv. Jag blev nästan knäpp på kuppen (knäppare än jag var innan) och har haft svårt att vänja mig vid att umgås med folk igen, men det var roligt att få läsa så mycket.
I korthet kan jag säga att det blev åtskilliga besök på Bookhunter, bokhandeln för engelskspråkiga böcker i Moskva (med filialer i St Petersburg och Omsk, av alla ställen). Jag minns en utlandsvistelse när jag ransonerade mina böcker för att jag inte visste var jag skulle kunna köpa fler, eller möjligen för att jag var för snål med pengar eller bagageplats, men det var så tråkigt och miserabelt att jag aldrig tänker göra om det misstaget. Alltså shoppade jag, bland annat Jeffrey Eugenides' båda romaner, som nog var det bästa jag läste under vistelsen.
Det blev ryska inköp också, några tunnelbaneböcker (sådana ska vara lätta och lagom banala) men även Krig och fred. Jag såg tv-serien i våras med avsikten att därmed slippa läsa boken, men det förfelade sitt syfte, istället blev jag faktiskt sugen på att läsa den. Återstår att se om jag tar mig igenom den, nu när jag är tillbaka bland folk.
I övrigt mest jobb. Helt okej det också.

Detta har hänt

2009-02-17T09:06:00.003+01:00

Detta har hänt: efter många om och men har jag läst ut Bröderna Karamazov, som inte alls var så seg i slutet som ryktet hade gjort gällande. I helgen blev jag äntligen klar, efter att ha avstått från fredags- och lördagsnöjen, druckit mycket kaffe och gnagt morötter istället för att laga mat. Nu ska det inte jobbas mer på kvällarna på länge. Kanske.
Min dator, det gamla tröskverket, har börjat knarra som en nittioåring sedan jag insåg att det faktiskt är ganska nödvändigt med antivirusprogram. Ny dator är vald och kan hämtas inom en snar framtid. Jag undrar om det effektiviserade avhandlingsarbetet och det ökande slösurfandet då kommer att ta ut varandra.
Länk finns till en ny angelägen blogg. På sistone har man på Carolina sett nya informationstavlor och den glädjande nyheten att man håller på att installera grenuttag så att fler ska kunna koppla in sina datorer. Way to go! För om om man tycker att man har färre läsesalsbesökare kan man antingen stänga igen verksamheten eller försöka locka tillbaka dem. Locka tillbaka tycker jag är en höjdare.
Idag ska det läsas lingvistik. Bara för att Bröderna Karamazov är slut betyder det inte att jag har färre saker att göra.

Överspändhet

2009-02-01T13:27:00.004+01:00

Fram till igår har jag hållit på med två helt separata böcker som jag var irriterad på av helt olika anledningar. Nu har jag avslutat den ena, men den andra är det väl 500 sidor kvar på.
Annica Wennströms Lappskatteland avslutade jag igår. Ämnet intresserade mig, historien var trovärdig, men jag retade mig på att sådant som var menat att verka mystiskt bara var förvirrande och ibland enerverande. När det är tänkt att man ska tycka att någon samekvinna är klok och vet när någon är beredd att höra sanningen och inte, då tycker jag bara att hon är dryg och borde tala ur skägget. De intressantaste bitarna var helt klart när det var människorna som var i centrum, inte dödsfåglar och liknande.
Sedan har vi ju de här Bröderna Karamazov, som jag kämpar med. För att vara helt ärlig irriterar jag mig väl mest på att det går så långsamt att läsa boken och att jag har så mycket kvar, men jag blir även lite galen på att det händer saker hela tiden som verkar viktiga men helt orelaterade till varandra, så man blir alldeles trött av att hålla det i huvudet; på att folk träffar på varandra av en slump när de har bråttom någonstans men sedan har samtal som rimligtvis måste ta en timme ungefär så att de aldrig kommer fram dit de var på väg, men det verkar inte bekomma dem; på att folk är så överspända och hysteriska större delen av tiden.
Jag känner mig hemskt tråkig och jordnära. Jag kanske borde sticka emellan med en faktabok för att få lite balans.

Seriealbum och tegelstenar

2009-01-18T14:32:00.002+01:00

Det är en mulen söndag i den intressanta tid som infaller när man har börjat jobba för full maskin igen efter alla helger, men innan undervisningen och alla möten börjar och äter upp ens tid.
Jag har blivit några böcker rikare sedan jag skrev sist. Tre seriealbum, en ordbok och kanske tre eller fyra övriga böcker har jag fått, varav seriealbumen har kommit väl till pass under de sömnlösa nätter som brukar inträffa när jag plötsligt är utsövd och inte längre somnar så fort huvudet når kudden.
Dock har jag väl inte läst så mycket annat som jag hade trott att jag skulle göra. Jag har äntligen tagit mig igenom Döda själar, som jag tyckte hemskt mycket om men som gjorde mig galen ibland: det ryska originalet innehåller många ovanliga ord, och den svenska översättning jag hade fått tag i var bitvis ganska bristfällig. Imorgon ska jag för övrigt ge mig i kast med Bröderna Karamazov.
Annars: Fredrik Strages böcker, lite Dorothy Sayers och annat smått och gott. Det hade väl varit läge att börja på julklappsboken, nu lär det väl dröja innan jag ger mig på en sexhundrasidors bok (förutom Karamazov, då, som är uppåt 770 i ryskt original och 830 i svensk översättning, eller något).

The Kurbskii-Groznyi Apocrypha

2008-12-22T15:39:00.003+01:00

Idag har jag köpt de sista julklapparna. Det blev fler platta paket än jag hade tänkt, till alla utom syrran och systersonen faktiskt. Är ganska nöjd med de flesta. Jag har även huggit och pyntat en liten gran och ikväll ska det skrivas inköpslista för julmat, samt för en massa annan mat, nu när jag har kylskåp igen, efter en vecka utan. Sedan ska jag färga håret lagom julrött och parkera mig på soffan med alla de där böckerna jag har pratat om.
Det finns dock risk att jobbet kommer emellan ändå. På sista tiden, sedan alla deadlines klarades av, har jag nämligen äntligen kommit mig för att beställa alla möjliga roliga böcker om gamla handskrifter och sådär. Imorgon ska jag till biblioteket, hållandes tummarna för att de hinner plocka fram min beställning innan de stänger för jul, och sedan ska jag fortsätta grunna på det som jag numera, något djärvt, kallar kapitel 3 av min avhandling.

Tentamen 2

2008-12-10T11:37:00.002+01:00

Igår hade jag ännu en tenta och snart, snart är alla deadlines före jul avklarade. Därför tyckte jag att det var läge att smita från jobbet en stund på förmiddagen och köpa de julklappar som ska skickas med post. Det var två pocketböcker som skulle köpas, och när man ändå är på bokhandeln kan man lika gärna köpa en till sig själv också, och så visar det sig att man kan ta fyra och betala för tre. Två nya pocketböcker till mig alltså. Eller tre presenter och en bok till mig? Det beror på om någon är snäll mot mig inom den närmaste framtiden.

Seminarium

2008-12-08T17:23:00.002+01:00

Jag har idag betat av en av de större saker som skulle göras före jul, nämligen hållit (hälften av) ett seminarium. Det var så skönt att klara av det att jag struntar i det faktum att jag har tenta imorgon (skriftlig för en gångs skull) och skriver ett inlägg här.
Det är som sagt snart jul, och i likhet med SDIL önskar jag mig en del hårda rektangulära klappar, men jag brukar vara mindre specifik med vilka, eftersom en av poängerna med att få presenter enligt mig är att få det där som alla har insett att man borde ha utom man själv. Dock finns med på önskelistan en etymologisk ordbok samt en bok om Majakovskij.
jag ska nog ge bort en och annan bok också, inte inom familjen, då syrran har visst monopol på sådana presenter, men kanske inom bekantskapskretsen. Ska bara ta mig till en bokhandel först.
Längst är listan på sådant jag vill läsa i jul. Dels en del ryskt: Döda själar (jag började på den förra jullovet men bröt efter halva) och Bröderna Karamazov (jag har en gång tvingat mig igenom Idioten på ett jullov så det borde vara möjligt, även detta), kanske någon favorit i repris i stil med Drottningens juvelsmycke eller varför inte bädda ner sig med Sagan om ringen, eller kanske håller jag mig till seriealbum. De tar slut så fort, bara.
Inga avhandlingar. Inga vetenskapliga artiklar. Framför allt ingen paleografi.

Tentamen

2008-11-27T21:33:00.002+01:00

De senaste veckorna har jag läst rysk litteratur- och kulturhistoria, som ska tenteras av imorgon. Till stor del är det sådant som hör till den äldre tidsperioden, som jag känner mig rätt hemma med, men i princip ska jag täcka in hela litteraturhistorien. Det var ett tag sedan jag läste den mest omfångsrika och övergripande boken, och mina anteckningar från när jag läste den är högst bristfälliga - jag har helt klart övat upp mig i antecknandets konst sedan dess. Jag hoppas att jag ändå ska lyckas skilja på romantiken och klassicismen, på Turgenev och Lermontov, på Karamzin och Fonvizin.
Det är lite nedslående att inse att jag inte har läst särskilt många av de verk som jag noterade att jag ville läsa när jag tog mig igenom den där boken första gången. I övrigt är jag dock rätt nöjd med saker och ting. Det stundar ett par stressiga veckor nu, men sedan ska jag bädda ner mig i soffan och läsa den trave böcker som har vuxit upp på mitt nattygsbord på sistone. Bröderna Karamazov ligger där, både på ryska och på svenska. Jomen säkert att jag hinner med den under juldagarna, visst. Jag kanske kan räkna in den i nästa kurs och tillbringa hela januari med att läsa den, och anse det vara jobb?

Pered koncom sveta

2008-11-07T21:58:00.003+01:00

Det finns väldigt mycket roligt att säga just nu. Minst tre saker har gjort mig glad på sistone.
Gladast blev jag av det amerikanska presidentvalet, jag kan inte med bästa vilja i världen relatera det till några böcker jag har läst eller något annat som hör hemma här, men ändå, jag är hemskt nöjd.
Sedan finns det ett betydligt mindre glädjeämne, mest en rolig detalj, nämligen att jag nyligen läste en berättelse där kunskap om fornryskan och dess siffersystem var viktig för att förstå handlingen, det är nog första och sista gången det händer. Det rörde sig om en av de berättelser som ingår i Boris Akunins Nefritovye tjetki, rysk historisk deckare, just den här berättelsen rörde religiösa fanatiker och det var gamla helgonuppenbarelser som citerades, och i och för sig löste jag inte gåtan innan detektiven gjorde det, men jag visste i alla fall precis vad han pratade om. Och kanske upptäckte jag ett fel han gjorde också, vilket irriterar mig lite. Irritationen över att läsa böcker med faktafel uppvägs inte av nöjet att få känna sig mer påläst än författaren.
Den tredje saken som har gjort mig glad är det faktum att jag idag tog mod till mig och skickade ett viktigt mail, och fastän jag var förberedd på att vänta länge på en reaktion, eftersom det ju ändå var fredag eftermiddag, så fick jag bara några timmar senare ett trevligt och positivt svar, och nu kan jag inte sitta still utan skuttar runt och äter skorpor och vill ringa hela bekantskapskretsen.
Visst finns det tråkiga saker här i världen också, som muppiga människor, men det är ett ämne för helgens och den kommande veckans kaffepauser, inte för bloggen.

2008-10-19T13:18:00.003+02:00

Jag har ett ständigt pågående projekt som vi kan kalla "rensa upp i röran". Det yttrar sig i att jag någon gång i veckan lyckas slänga en trasig gummisnodd eller förpassa en urväxt och urblekt kjol till källaren.
Idag ska jag berätta om hur detta projekt förhåller sig till mina bokhyllor. Ganska länge har det varit trångt på hyllorna, vilket jag har försökt åtgärda genom att flytta omkring de saker som finns där och stapla allt som inte är böcker ovanpå varandra: kartonger, pärmar, papper och olästa tidskrifter som jag inte har hjärta att slänga. In i det längsta undviker jag att göra mig av med böcker, och att käpa en ny bokhylla har föresvävat mig men ännu inte blivit av.
Härom dagen kom jag hem från en resa med några nyinköpta böcker, och fler är på väg i posten. Då insåg jag att en utrensning var oundviklig. Efter utdraget väljande fick jag ihop en liten, liten kasse böcker som ska få bo i min källare tills jag tar mod till mig och ger bort dem, eller tills jag köper en ny bokhylla. Det rör sig om följande elva böcker:

Josef Kjellgren - Människor kring en bro, "en av vår litteraturs första och bästa kollektivromaner", står det på framsidan, men jag tror inte att kollektivromaner är min grej.

Vibeke Lökkeberg - Purpur, av vilken det bestående intrycket var tantsnusk och sniglar.

Il'ja Stogoff - mASIAfucker, på ryska, om en typ som reser runt i Asien och är allmänt blasé och dryg.

Gary Steyngart - Absurdistan, för mycket spelande på en fördomar, utan att men egentligen förstår vad författaren vill med det, sånt är irriterande.

Arvid Rundberg - En rysk arbetares memoarer, jag är förresten inte helt säker på att jag har läst den här, jag kanske måste göra det ikväll, eller också inte.

Jochen Senf - Bruno weiss zuviel, tysk deckare som jag tror var ganska rolig men som jag knappast lär läsa om.

Anastasia Wahl - Den vidrige, jo, jag har faktiskt läst den, samt råkat ha den liggande framme när min far kom på besök, det var en dålig idé och nu åker den ner i källaren för att inte skämma ut mig fler gånger.

Jacqueline Susann - Dolores och En gång är inte nog, vad ska jag säga, de borde ha rensats ut för länge sedan.

Stig Strömholm - Dalen, nej, jag är inte övertygad om denne mans talanger som skönlitterär författare.

Fredrik Borneskans - Hamburgermannen, ganska udda och lite rolig, men jag lär inte läsa den igen.

Elsa Maria Otto - Kanelträdet, den var ganska välskriven vill jag minnas, men samma sak där, jag kommer inte att lsäa om den.

Ovan stående är alltså på väg ner i min källare. Om någon vill förbarna sig över dem är det fritt fram att höra av sig.

Preskriberat

2008-09-24T16:36:00.003+02:00

Den person som hittills har legat sömnlös om nätterna av skam men dock inte vågat kontakta mig för att erkänna att den har lagt beslag på mitt exemplar av Smulklubbens skamlösa systrar kan andas ut, jag har köpt ett nytt på Västerås stadsbibliotek för tio kronor i lördags. Brottet är härmed preskriberat. (Jag kommer troligen att hitta det gamla exemplaret i min tvättkorg typ imorgon.)
Jag köpte även Aleksis Kivis Sju bröder som jag har letat efter ett tag, samt lite annat, så det var en lyckad helg.
I övrigt luktar plastfickorna på jobbet marsipan, jag för en ojämn kamp mot pappershögarna men har köpt nya roliga färgpennor för min fortsatta forskning.

Poststress

2008-09-11T11:09:00.002+02:00

Jag är uppenbarligen en såskopp som 1) inte märker att jag inte har skrivit några inlägg på en månad och 2) fortfarande läser samma bok som för en månad sedan. Den är inte lång och den är inte dålig, jag har bara inte fastnat riktigt. Ibland försöker jag sticka emellan och läsa en sida, men det resulterar mest i bläddrande för att påminna mig själv om vilka personerna är.
Fast jag har läst annat. För tre år sedan fick jag i julklapp en bok av Per-Arne Bodin som heter Historien och Evigheten, som handlar om rysk kultur och religion. Jag har läst flera andra av hans böcker och gillar speciellt en essä om livet på Karelska näset strax före ryska revolutionen (Finlands- och Rysslandsvurm i kombination!), men den här boken blev det inte av att jag läste. Inte förrän nu, när jag lyckades peta in den på en litteraturlista till en kurs jag måste läsa. Det känns rätt bra.
Dessutom har jag på samma lista fått in en annan bok som jag länge har tänkt läsa - inte för nöjes skull utan för nytta, men ändå - ska jag ändå läsa den är det ju kul att få poäng för den. Jag tror inte att det räknas som mygel.
Jag kan även lägga arbetstid på att läsa ryska noveller, företrädesvis av unga författare, för att konplettera litteraturlistan till den kurs jag undervisar. Det blir inte mycket forskning gjord, men annars känns det rätt glassigt.
Allvarligt talat har det varit ett par ganska hemska veckor. Jag har bråkat ganska mycket med ryssar, alltså inte på ett personligt plan, mera på ett "men jag skickade ju de där papperen för länge sedan, va, får jag inte visum, va, har de ändrat reglerna igen?"-plan. Nu verkar dock allt ordna sig. Jag ser redan fram emot hur jag om drygt två veckor installerar mig i en lånad lägenhet och jobbar hela dagarna och dricker Baltika och läser nyinköpta ryska böcker hela kvällarna. Lugnet kommer snart att vara återställt.

Transfer

2008-08-15T10:14:00.002+02:00

Öh. Det blir inget gjort idag.
Jag läser Manhattan Transfer och då måste man ju kolla upp den där stationen som heter likadant och var den ligger, och så slutar det med att jag förlorar mig i Google Maps gatuvyfunktion och försöker hitta platser jag känner igen i New York.
Förresten har jag tappat bort hörlurarna jag brukar ha på jobbet. Är det ett tecken på att skrivbordet är ostädat, när ett par ganska stora hörlurar är spårlöst försvunna?

One funny ear that always looks inside out

2008-08-04T10:11:00.002+02:00

Efter lång, lång tystnad är jag tillbaka i civilisationen, dock finns det en viss risk att avhandlingsskrivande och andra petitesser även i fortsättningen gör att inläggen här blir few and far between. Jag måste väl i alla fall uppmärksamma Solzjenitsyns död. I och för sig är min aktning för hans verk och hans mod när det begav sig något solkad av hans knasighet och konservatism under senare år, men ändå. (Man kanske borde läsa Cancerkliniken.)
jag har läst en hel massa under sommaren, och funderat över det jag läst, men jag känner inte längre riktigt samma behov av att offentligt älta alla mina associationer och frågor, så jag tror jag låter bli. Det kanske räcker med att säga att jag just nu med stor behållning läser om Good Omens av Neil Gaiman och Terry Pratchett, fnissar i tid och otid och vill klia folk bakom öronen så fort det handlar om helveteshunden.

Sitka Central

2008-07-07T12:47:00.002+02:00

Tanken har egentligen varit att jag ska jobba på rätt ordentligt de här sista dagarna innan jag drar mig tillbaka till sommarstugan, men det sociala livet kräver sitt och sömnen också. Dock hinner jag göra åtminstone en del av vad jag ska, när det inte slutar med att jag jagar gamla versioner av Tetris och Lode Runner på nätet - jag tror att det vore bäst för mig att inte ha en dator framför mig, men det är så dags nu.
Det där med sömnen kan bero på att jag har tillbringat halva nätterna på sistone med att läsa The Yiddish Policemen's Union av Michael Chabon, och den var dels så bra och dels så klurig att jag hade svårt att lägga undan den. Det är roligt med kontrafaktisk historieskrivning.
Annars, jag vet inte. Snart är jag i en värld av morgon- och kvällsdopp, kaffe som redan är klart när man stiger upp och kan drickas utomhus, detta stora Utomhus som är som ett gigantiskt extra rum när man är trött på det mindre rummet Inomhus.

That's Amore

2008-06-23T17:39:00.003+02:00

Okej, viss dominans av gaylitteratur på sistone. I helgen läste jag ut The Well of Loneliness med dess oerhört frustrerande slut, och fortsatte med When You Are Engulfed in Flames av David Sedaris, som i och för sig skriver om helt andra, ganska bisarra saker, men som i alla fall är gay sådär i förbigående. Och eftersom jag har haft svårt att somna på sistone ligger en av Brudens böcker bredvid sängen och blir läst någon sida i taget mellan mina försök att sova.
Förresten får man annat gjort också när sömnen låter vänta på sig. Igår grävde jag fram mina gamla festivalbyxor, kompletta men öronproppar i fickan, för i helgen ska det bos i tält, lyssnas på mycket bra och säkert en del dålig musik och sittas på blöta gräsmattor.
Jag har en hel del jobb att göra medan jag är i stan, men snart kanske jag lyckas lämna min dator och läsesalen för fagrare utsikter. På bokfronten är jag väl förberedd för sommaren: efter att ha tjänat lite oväntade pengar för ett tag sedan gick jag och brände större delen av dem på böcker. Igår fick jag besked om att ännu mer pengar har trillat in från ett annat håll, så nu är det risk för att samma sak händer igen. Eller också ska jag köpa balkongstolar och nya solglasögon, fast med det här väder tror jag att böcker behövs bättre.

Am I queer looking or not?

2008-06-11T13:32:00.003+02:00

I helgen har jag varit i sommarstugan och tagit det mestadels lugnt. Med på resan hade jag Radclyffe Halls The Well of Loneliness, "the bible of lesbianism", som omslaget förkunnar. Jag har inte läst den förut, trots dess klassikerstatus, eftersom det engelska originalet är försnillat från stadsbiblioteket och jag inte har velat läsa den i översättning. Nu köpte jag den till sist i våras i Brighton, på en bokhandel med en hylla för gaylitteratur.
Eftersom jag läste de första drygt hundra sidorna sittande på tåg och buss med en massa folk, och sedan fortsatte i stugan, omgiven av familjen, funderade jag lite på ovan nämnda omdöme på omslaget. Det lär väl finnas läsare som inte är helt bekväma med att alla runt omkring vet vad det är för typ av bok de läser - eller har de petat dit det där citatet just för att nu är det minsann dags att komma ut ur garderoben, sitt inte där och göm er?
Eller också är det inte så många som jag tror av ens medpassagerare som är intresserade av vad andra läser för böcker. Det kanske bara är jag som gör snabba beräkningar av hur många procent av de läsande i tågvagnen som föredrar deckare.

The Swim Team

2008-06-04T16:25:00.002+02:00

På väg till Rom i april (jag tror att det måste ha varit på den resan) gick jag in på en bokhandel på flygplatsen för att kika på guideböcker. Istället fastnade jag vid en illrosa bok med ett illgult band runt, som gjorde mig hemskt lycklig. Det var nämligen No One Belongs Here More Than You av Miranda July, denna fantastiska kvinna som gjorde mig alldeles kollrig i Me And You And Everyone We Know och vars bildserie för att promota den bok jag sedermera köpte jag har tänkt på sedan jag först såg den för över ett år sedan (tack Månskensdans).
Alltså. Jag blev glad och köpte den. Sedan kom en fantastisk resa, därefter några intensiva veckor, närmare bestämt ungefär åtta, alltså fram till nu. Veckor med seminarium och undervisning och helgaktiviteter och möten och en massa annat som har legat längst upp på prioriteringslistan att tänka på, och eventuella inköp från en resa för ett bra tag sedan har inte alls känts aktuella.
Och så igår stod jag framför bokhyllan och funderade på vad jag ska läsa i sommarstugan i helgen, och så ser jag en knallrosa bokrygg och blir nästan lika glad som när jag först såg boken i bokhandeln. Sens moral: det är okej att vara förvirrad och glömsk, för då kan man bli glad två gånger.

Nytta och nöje

2008-05-28T15:40:00.002+02:00

Det händer en mängd spännande saker just nu, i stil med att jag har börjat undervisa och redan första lektionen bekräftat alla fördomar om humanister och tekniska hjälpmedel. Dessutom har jag införskaffat en ny kaffemugg till jobbet, en som inte har gulliga djur på och därför skänker lite mer värdighet än den förra.
Ett seminarium stundar, och fastän jag inte ska skicka ut någon text lurar jag mig själv att jag ska det och skriver när jag hinner mellan möten och lektioner.
Och ute skiner solen och jag undrar när jag ska lyckas läsa något för nöjes skull. Fast gränserna mellan nyttoläsning och nöjesläsning börjar faktiskt bli lite suddiga.

Bland fiender bor jag, olycklige

2008-05-23T15:49:00.003+02:00

Det kanske finns lite rättvisa i världen. Den här veckan har varit tung, mitt humör har påverkats negativt av brist på sömn, oklara besked och multipla deadlines som närmar sig i hög hastighet. Några ljuspunkter har funnits, bland annat i form av anlända fjärrlån, men dem har jag ju inte haft tid att titta i.
Och så fick jag tid till det idag, och började med Pol'skaja poezija v russkich perevodach XVII-XVIII vv., alltså en bok om ryska översättningar från polska på 16- och 1700-talen. Jag hittade flera bekanta namn i registret, och dagen var räddad när jag upptäckte att författaren hade gjort något som jag själv aldrig skulle orka göra (om jag ens hade fått idén) men som kan bli mycket användbart för mig. Han har tagit en bit vers på polska (visserligen i sin tur översatt från latin, men ändå) och jämfört tre översättningar till ryska av den. För det första har han kommit fram till att den bäst utförda översättningen är just den som jag jobbar med (en punkt till på varför-jobbar-jag-med-just-det-här-listan), för det andra har han som sagt gjort lite jobb åt mig, för det tredje har jag fått en idé om ännu ett sätt att behandla mitt material. Tack, käre herr Nikolaev, du har gjort mig mycket glad.
Och den här versbiten, det var en snutt ur Ovidius Ex Ponte eller vad det nu kan heta, och herr Nikolaev verkar vara något av en expert på receptionen av Ovidius i Ryssland, och det här var ju hur roligt som helst, och så måste jag gräva upp det enda av Ovidius som finns i min bokhylla, och det är nio sidor metamorfoser ur en antologi som jag köpte på bokrea för typ 19 kronor medan jag fortfarande bodde hemma, och det var ett tag sedan.
Och så tar jag ledigt resten av dagen och dricker kaffe och värmer mig i solen som skiner in genom balkongdörren, och kanske blir nästa vecka bättre än den här.

Färgpennor

2008-05-15T16:00:00.002+02:00

Jag håller på och skriver. Jag försöker ta tag i luddet i min hjärna och virka ihop det till en avhandling. Märkligt nog går det bitvis ganska bra. När det inte gör det dricker jag kaffe och gnäller, men när det faktiskt händer något och man skulle kunna tänka sig att jag vore nödj och glad och fick min arbetsmoral tillbaka, då händer något konstigt. Så fort jag märker att det kommer mer text än någon enstaka mening utpysande ur mig, kanske en paragraf eller så, då blir jag så nervös och upphetsad att jag blir tvungen att gå och dricka kaffe eller öppna fönstret. När jag sedan sätter mig framför datorn igen blir min första åtgärd att skriva ut den senaste versionen av dokumentet, med den där senaste paragrafen, och rita krumelurer i kanten med färgpennor. Jag vet inte vad jag tror ska bli bättre av att jag behandlar min avhandling som något man gör på dagis, men så går det till. Tror ni man kan få sin avhandling i fyrfärgstryck med ljusgröna och lila streck i marginalerna? Annars kommer jag själv inte att känna igen den.

Giltig frånvaro

2008-05-09T12:52:00.003+02:00

Det är vår och det finns så mycket annat att göra än att skriva, och jag försöker minimera min tid framför datorn för att få njuta av solljuset. Att jag har misslyckats syns på färgen på mina ben idag, årets första kjol-utan-strumpbyxor-dag. Därav tystnaden alltså.
Jag har sent omsider läst ut Elizabeth Gaskells The Cranford Chronicles, en bok innehållande tre berättelser, varav jag gillade de första två men fastnade i den tredjes långrandiga beskrivningar av hur en konservativ tant på 1800-nånting-talet tänkte och funderade.
Jag håller (surprise) fortfarande på med Döda själar på ryska, det går inte fort men det är roligt. Roligast är det när man inte är helt sönderstressad utan kan läsa en längre bit åt gången, så det finns hopp om att jag blir klar under sommaren i alla fall.
Och på jobbet läser jag mest polska. Det är ett gäng böcker som har stått på min hylla i ett år i väntan på att jag ska lära mig språket, hur nu det skulle gå till om jag inte läser. Så tog jag itu med dem till slut och det går nästan bra. Fast ytterligare ett skäl till att inte sitta framför datorn är att det är så lätt att bli distraherad från långsamt läsande med ordbok, så jag behöver sitta någonstans där det är omöjligt att skriva mail och läsa bloggar. Som genom en lycklig slump är gräsmattan utanför mitt fönster just ett sånt ställe. Ajöss!

Vad nu ögonens storlek har med nördighet att göra

2008-04-28T10:42:00.002+02:00

Ännu ett test ur den aldrig sinande floden på nätet. Just nu känner jag mig inte särskilt boknördig, för jag har knappt öppnat en roman på hela helgen utan har stannat uppe sent och blivit exalterad av helt andra saker (inga snuskiga fantasier tack). Var så goda och håll er sysselsatta med att göra testet så återkommer jag med nytt inlägg när inte hjärnan är mos och oavbrutet påstår "there's a place around the corner where your dead friends live".

För sakens bästa

2008-04-19T15:56:00.002+02:00

Jag tror jag har sagt förut att jag har en tendens att köpa på mig allt ryskrelaterat som finns på Myrorna och i boklådor. På så vis fick jag också tag i Högra handen och andra noveller av Solzjenitsyn, en liten samling med schysst 70-talsomslag (jag kan förresten rekommendera leken "gissa utgivningsåret med ledning av omslaget"). Nu är väl inte Solzjenitsyn min favorit bland ryssarna, påstår jag utan att ha läst mer än den här samlingen och En dag i Ivan Denisovitjs liv. Sedan funderar jag på hur jag då kan hävda det, och kommer på att det är för att jag inte gillar hans konservativt religiösa och nationalistiska åsikter, och då måste jag grunna lite över om man ska låta sin åsikt om författaren påverka åsikterna om det skrivna. Ibland skiner det igenom ändå, förstås, men när det inte gör det, ska man inte bedöma texten för vad den är? Kan man bortse från om man vet att en författare är en skitstövel? Jag kom ingen vart med dessa funderingar, nu är boken slut och lika glad för det är jag.
Fast det är alltid lite roligt att läsa översatta böcker där originalspråket lyser igenom så uppenbart som här. Det är roligt att sitta och översätta tillbaka till ryska på de allra mest uppenbara ställena. Man har inte roligare än man gör sig.

På Via del Corso

2008-04-15T15:18:00.004+02:00

Mina kaffecravings sätter numera in redan vid tre på eftermiddagen, nyss satt jag på biblioteket och gäspade så tårarna rann. Det kanske är abstinens efter det starka italienska kaffet.
Rom ja. Jag kan inte beskriva det lika fint som SDIL, men det var en helt fantastisk resa. Jag blev väl omhändertagen och gödd med glass och vin. Snarare än guidebok hade jag med mig en Rom-roman, och man må säga vad man vill om den litterära kvalitén och intrigens uppbyggnad, men efter att ha läst ungefär halva Vit som marmor på planer ner, med kartan till hands, tyckte jag att jag hade rätt bra koll på Roms geografi när jag väl stod där mitt i smeten. Där kanske inte Steven Saylor hade hjälpt lika bra, fast jag har hört att hans böcker är lärvärda. De står i alla fall på att-läsa-listan. Möjligen blir det inte förrän vid nästa Rombesök.

Om Carolina

2008-04-13T15:44:00.002+02:00

Vad jag blir trött. Det har bråkats om det kära Carolina länge, jag har följt turerna i över ett år och har varit med och tyckt saker lika länge, problemet har stötts och blötts med alla möjliga bekanta, i olika instanser, men det tycks inte hjälpa: nu sägs det igen att läsesalar ska sägas upp och fyllas med konst, Carolina ska bli ett referensbibliotek men utan tillräckligt med läseplatser för att någon ska ha möjlighet att använda all denna referenslitteratur, är min tolkning av det hela. Remisser och remissvar skickas om varandra och läses inte ordentligt, fakultetsnämnder hinner inte behandla ärendet på möten utan knycker någon annans remissvar och skickar in det och klubbar det sedan i efterhand. Formella och informella instanser protesterar, men de som fattar besluten tror sig veta hur vi egentligen vill använda vårt bibliotek, även om vi liksom råkar säga något helt annat.
Forskare sägs arbeta "mest och bäst" på arbetsrummet. Ja, visst är det fint att ha ett arbetsrum medan man är doktorand, och om man har tur har man till och med arbetsro där, delar det inte med alltför många andra och behöver inte svara på alltför många frågor från förbipasserande studenter. Det är värre för disputerade, eller för den delen odisputerade, som har blivit av med sin arbetsplats och försöker komma någon vart med de projekt de ändå inte vill ge upp helt.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre. Jag vet inte i vilken instans det ska formuleras samma åsikter som man ändå struntar i. Jag vet bara att under veckorna som kommer finns jag i C-salen, om någon behöver mig.

Alla vägar

2008-04-07T21:36:00.003+02:00

Allt flyter på. Saker ordnar sig med bara ett ord och utan den tandagnisslan jag alltid är orolig för. Det kanske är dags att sluta stressa upp sig.
En kväll som denna, när man trodde att man skulle vara som en knasig hamster i ett hjul, sitter man istället i soffan och ser på ishockey och stickar vantar. Och imorgon åker man till Rom och tar nästan inte med sig något jobb alls, bara roligheter, som Carina Burmans Vit som marmor. Förstås.
Fast kanske kan man inte låta bli att läsa något om bruket av tempus i gamla ryska krönikor. Kanske.

Ohemlig

2008-03-28T10:25:00.003+01:00

Det är fredag men jag tror att det är måndag eftersom jag har varit ledig några dagar, och jag måste fortsätta att tänka så eftersom jag har svinmycket att göra och måste jobba i helgen.
Men kort om det intressantaste som internet bjöd på när jag kom tillbaka till jobbet idag: Brudens blogg har blivit bok och jag har fått en ny favoritblogg att följa. Jag ska beställa böckerna så snart jag har nojat klart över allt som ska göras, kanske som en belöning efter att ha läst några kapitel till om pedagogik.
Och solen skiner och jag steg upp tidigt och helgen kommer även att innehålla roliga saker. Allt är med andra ord finemang.

En god portion metallspån

2008-03-23T11:33:00.003+01:00

Jag har just läst ut Ben Sherwoods Mannen som åt en 747, som jag köpte på Myrorna för ett tag sedan och stoppade ner i väskan när det skulle åkas buss härom dagen. Den var ganska söt och rekommenderas särskilt om man samtidigt lyssnar på Divine Comedys A Short Album about Love. Då är det så att man nästan drunknar i funderingar om känslor.
Det enda störande med boken var väl egentligen dels små översättningsmissar i stil med "krossa ett världsrekord" (det går alldeles utmärkt att översätta "break" med "slå", jag lovar), dels några irriterande konservativa knorrar, som till exempel att det lönar sig att vara självuppoffrande och stryka någons skjortor hela livet, för då kommer man till slut att väcka hans kärlek ("Plötsligt såg han kvinnan som hade tagit hand om honom medan han hade varit upptagen med att tänka på någon annan", s 236). Det här med att förtjäna någons kärlek är över huvud taget inte något jag helt skriver under på - men utan det konceptet hade det förstås inte blivit någon bok, och jag är ändå glad att det blev det.
Fast jag skulle inte äta upp någon jumbojet för att förtjäna någons kärlek. Inte ens en biff skulle jag äta, för känslor som man behöver tjata och jobba och gneta sig till är kanske inte något att... Äsch.

Ram-pam-padada

2008-03-20T14:15:00.003+01:00

Påsken börjar göra sig påmind, det är mycket tyst i korridoren utanför mitt arbetsrum. Det medför bland annat att min disciplin blir lidande, för det är ingen risk att någon ska knacka på och se att jag läser bloggar istället för att jobba. En annan följd, som kan bli ganska rolig om någon får för sig att trots allt gå förbi mitt rum, är att jag anser det vara fritt fram att sjunga med i musiken jag lyssnar på medan jag jobbar. Gärna bleckblåsinsatserna. Ba-ba-ba-bwah!
Kanske lyckas även jag ta påsklov. Det är dock risk för att jag kommer att tillbringa det inlåst med min nya gitarr istället för på soffan med en hög böcker. Inte för att jag personligen klagar över det, men jag börjar liksom få slut på saker att skriva här.
Men nästa vecka ska jag till Gotland. Jag vet av gammal erfarenhet hur mycket man hinner läsa på färjan. Fast kanske inte när man har sällskap.

Pantoufles de verre

2008-03-17T13:27:00.003+01:00

Idag har jag en mängd saker att göra men inget som känns handfast och akut, vilket betyder att jag istället har fastnat i Language Log. Det som förde mig dit var att jag var tvungen att efter en konversation igår leta upp inlägget om Askungens skor, som kanske var av glas eller kanske av skinn. Sedan var jag fast och högen med jobb bortglömd.
Det var förresten en märklig konversation. Den började, trodde jag, med en utredning av vilka sagohjältinnor som har styvmödrar, samt huruvida deras fäder levde eller inte och om prinsarna egentligen gjorde någon nytta. Sedan blev jag alldeles trött när det visade sig att jag pratade om sagorna och alla andra närvarande om Disneyfilmerna.
Jag funderar på att investera 690 kr i Muminböcker för att kompensera för att jag aldrig läste dem som barn. Är det hemskt korkat? Är åtta Muminböcker lika roliga som en tredjedels elgitarr?

Kravbrev

2008-03-13T19:57:00.002+01:00

Idag vill jag slå ett slag för icke tillbakalämnade biblioteksböcker. Saken är den att jag i höstas lånade en bok i förhoppningen att där hitta något som var lite halvrelevant för forskningen. Jag såg snabbt att det jag hade hoppats hitta inte stod där, men istället för att lägga den i återlämningslådan direkt lade jag den i mitt skåp och lät den ligga.
Så kom det nu ett kravbrev, och det var dags att lämna tillbaka den. Eftersom jag hade glömt att jag inte hade hittat det jag sökte i den tyckte jag att det var bäst att kolla igen. Dock hade jag även glömt exakt varför jag lånade den, så det blev till att slå upp alla eventuellt intressanta personer i registret. Fortfarande nitlott på den för vars skull jag hade lånat boken, förstås, men tre hänvisningar till en som var så mycket viktigare. Blädder blädder, nähä, det där kände jag till, va, det där kände jag inte alls till, jackpot! En till namngiven översättare att kolla upp, det kliar i fingrarna på mig och jag vet precis vad jag ska göra nästa vecka när jag inte längre är på kurs hela dagarna och häller i mig sex koppar kaffe om dagen. Eller, kaffet kanske jag fortsätter med, men inte kursen.

Finland, Finland, Finland

2008-02-28T11:04:00.003+01:00

Sedan sist har jag blivit lite bättre vän med vattenmärkena och ägnat ganska mycket tid åt att pyssla med dem, läsa artiklar, bläddra i album, försöka spåra vilka andra handskrifter - förutom den jag huvudsakligen ägnar mig åt - de finns i, och så vidare. Jag har även försökt förstå mig på olika arkivkataloger och beskrivningar av handskrifter. Ibland går det bra, ibland går det dåligt, men jag kommer inte undan känslan av att även när det går bra är det inte särskilt viktiga saker jag håller på med.
Några av de många trådar jag drar i ska jag följa till Helsingfors i helgen. Egentligen ska jag dit av en helt annan anledning, men när jag ändå är där ska jag gå till slaviska biblioteket och bläddra i böcker som inte finns här och känna mig som en viktig gästforskare, kanske. Jag ska snoka runt och hitta en favoritplats och än en gång bestämma mig för att någon gång i livet flytta till Finland, och så ska jag beställa kaffe på dålig finska och kanske förkunna för en bibliotekarie att Liisa och Pekka sitter i soffan hand i hand eller att jag har badat i Kekkonenbassängen.
Och på vägen dit ska jag kanske läsa ut Touching from a Distance och bli grymt irriterad över hur dryg man kan vara, eller också kan jag börja läsa någon av de böcker som jag har köpt på sista tiden och som ligger ovanpå de andra böckerna i hyllan eftersom jag inte har plats för fler.
Och jag har inte ens varit på bokrean, jag har bara bläddrat lite i en katalog men blev mest trött. Kanske i eftermiddag, om jag inte upptäcker något revolutionerande om vattenmärken.

Dagens frustration

2008-02-14T16:26:00.002+01:00

Dagens sysselsättning har varit vattenmärken, och det är helt klart det mest förvirrande och minst givande jag har gjort hittills på forskarutbildningen. Jag kan inte beskriva den frustration jag känner efter att ha försökt genomskåda de olika systemen i flera olika vattenmärkesalbum i försöken att hitta vad jag söker, eller, ve och fasa, att hitta samma vattenmärke (som jag inte har framför mig i original) i flera olika album. När jag dessutom vet att alla årtal jag möjligen kommer att hitta ändå bara är ungefärliga och därför inte kommer att hjälpa mig att datera några handskrifter bättre än jag redan kan göra med hjälp av själva texterna, då är det nog för att få mig att ge upp och gå hem och äta kakor.
Tur att det är alla hjärtans dag idag, då kanske någon får för sig att göra något snällt som kan kompensera allt detta jobbiga.