The cruise begins

Det är hektiska dagar, tack och lov lite mindre hektiska helger. Jag tuggar mig sakta framåt i avhandlingsarbetet men ångestar över min oförmåga att beställa flygbiljett till USA (planerad avresa om tre till fyra veckor), lära mig polska och höra av mig till vänner, eller ens komma ihåg hur många veckor sedan det var jag pratade med sagda vänner.

Men ibland tar jag det lugnt. Då läser jag More Tales of the City av Armistead Maupin, en av böckerna jag köpte på Giovanni's Room i julas och del två i en serie av vilken jag läste del ett någon gång i våras eller somras. Jag vet inte om jag har fattat grejen med boken, det är som att kapitlen är för korta för handlingen eller att de ämnen som behandlas tidvis är för stora för kapitellängden, men det gör inte så mycket, det är roligt att läsa en bok som i princip har cliffhangers. Viss skillnad mot, säg, Krig och fred, som fortfarande ligger halvläst (eller kanske fjärdedelsläst) på sängbordet.

Fast jag borde ha en regel att efter tre kapitel i romanen läser jag ett kapitel polsk grammatik. Deal?

Böcker man borde läst för länge sedan och insikter man borde fått för länge sedan

I kategorin "böcker man borde läst för länge sedan" finns, för min del, Utvandrarna och resten av böckerna i den serien. Jag läste den här recensionen av en bok om Moberg härom dagen och blev lite sugen på att läsa den, men först kändes det som att det vore läge att läsa själva romansviten, klassiker som den är. För en gångs skull tänkte jag inte dra ut på saker, utan skulle beställa den på någon nätbokhandel innan jag glömde bort alltihop, men tji fick jag, den fanns bara som CD-bok. What's up with that? Varför finns inte klassiker ständigt i tryck? Då kände jag det eländiga i att bo i ett litet land där man inte kan sälja ett oändligt antal exemplar av en bok, hur mycket klassiker den än är, och därför inte har en i tryck - jag förmodar att det är orsaken. Kanske förbannade jag även skolan, där man aldrig behöver läsa klassikerna, utan man läser något om dem och ser 20 minuter av en filmatisering. Om varje skola behövde beställa in klassuppsättningar skulle det finnas en marknad för det.

Sedan fick jag veta att det trots allt finns ett exemplar av Utvandrarna i hushållet, fast inte i lägenheten, och då var allt frid och fröjd igen. Slut på historien. (Om ett par år kanske jag faktiskt kommer mig för med att läsa den, jag återkommer då.)

Fortfarande

Jag läser fortfarande Nick Hornby, jag har fortfarande inte tagit reda på mer om hemliga medel, men det känns okej. Idag är jag trött, kanske fortfarande sedan helgen, då jag inte lyckades sova ut, kanske för att jag började ett nytt extraknäck idag och har varit nervös, men det känns också okej. Det bästa med att vara trött var att jag bestämde mig för att tillbringa kvällen med böcker och choklad. Jag har den senaste veckan eller så varit dålig på att göra läsande till en egen aktivitet, jag har mest gjort det korta stunder när inget annat händer. Nu har det fått en hel kväll.

Nej, nu kan jag inte sitta här framför datorn längre, boken väntar.

A balanced fictional diet

Okej, jag kan inte skriva just nu för jag håller på att läsa Nick Hornbys The Complete Polysyllabic Spree, och det är hans samlade krönikor om böcker han läste under åren 2003–2006, och jag kan ju inte skriva om vad någon annan har skrivit om andra böcker, det är alltför många metanivåer. Jag begränsar mig till att säga hur nedslående det känns att jag har hört talas om så få av de författare vars böcker han läser, både det nyutkomna som tycks höra till yrket som författare att få sig tillsänt och läsa, och de klassiker som han ibland ger sig i kast med. Gaah, jag är obildad och lat. Bortsett från det är det en ganska trevlig bok.

Jag kanske borde göra som han: skriva en gång i månaden och inleda med en lista över böcker jag köpt respektive läst under den månaden. Jag tror att den första listan skulle variera oerhört i längd, mest beroende på om jag har rest någonstans roligt eller inte, och den andra skulle ligga på en jämn nivå av tre till fyra böcker. Det gläder mig när han skriver att han ibland fuskar och läser några korta böcker för att komma upp i anständiga siffror.

I övrigt: det är fredag, och jag har s. k. egentid, är med andra ord gräsänka. Planen var att antingen gå ut och dricka öl, om sällskap fanns, eller tappa upp ett bad och läsa Krig och fred. Nu tycks sällskap finnas, så Volkonskij och Rostova får vänta ett tag till. Det är nästan lite synd.

Långa papper, se Korta papper

Jag har fyllt år sedan sist. Jag har även börjat jobba efter en ganska lång ledighet. Vanliga människor börjar jobba den 7 januari, efter trettondagen, men den 7 handlade jag mat, den 8 handlade jag vin och fyllde år, den 9 lagade jag mat och hade fest, den 10 städade jag. Det firades alltså i dagarna fyra, eller tre om man inte räknar städningen till firandet.

Jag fick fantastiska presenter. I mitt vardagsrum står just nu sex papperskassar med en komplett uppsättning av Nordisk familjebok, uggleupplagan. Jag är rädd att jag framåt slutet av festen försummade just de vänner som förärat mig denna fina present för att istället sitta med näsan i band 33 och läsa: "Äkta pärlor, se Pärlor. Äkta schalar, se Kaschmir. Äkta sviskon, se Plommon. Äkta Thorsås pulver, se Hemliga medel." (Note to self: packa upp band 11 och läsa om hemliga medel.)

Men idag har jag alltså börjat jobba. Jag är stolt över att jag utan knot klarade av en hel arbetsdag och inte lallade bort särskilt mycket tid på att slösurfa eller pilla mig i naveln. Istället gav jag mig i kast med att läsa en polsk artikel, fixade lite administrativt krafs och började leta litteratur för något jag borde ha börjat med före jul.

Nu ska jag knåpa vidare med den polska artikeln en stund innan jag ger mig själv ledigt och kanske packar upp ett band till ur kassarna i vardagsrummet.

See you again yesterday

Det har varit nyår, som jag firade hemma, jetlaggad, med trevligt folk, några humrar, ett par flaskor bubbel och ett sällskapsspel. Sedan dess har jag ägnat mig åt att förundras över vintern, över hur kallt det kan vara, över hur länge det kan snöa i ett sträck, över hur starkt solen lyser.

Jag gör uppenbarligen något fel eftersom jag inte läser så mycket som jag tycker att man borde sådana här dagar, jag kanske umgås med folk för mycket. Kan aldrig vara bra. Lite isolering och läsning vore bra.

Hur som helst håller jag på med Me Talk Pretty One Day av David Sedaris, han är alltid underhållande, och kåseriformen passar bra när man när som helst kan bli avbruten för långpromenad, mat eller tv-program. Jag roas i synnerhet av hans redogörelser för hur han lär sig franska i del två av boken.

I övrigt planerar jag fest och myser över mina varma kläder.

Fortfarande

Fortfarande på konferens, trivs fortfarande.

Jag har inte börjat läsa förra inläggets gayböcker än, det blir nog på hemresan som anträds imorgon. Jag håller nämligen fortfarande på med Pride and Prejudice and Zombies, och inte utan nöje, men det är ett par saker med den boken som irriterar mig, mest för att den tolkar saker på ett annat sätt än jag är van att göra. Till exempel är Mr Bennet plötsligt en ganska slemmig typ, Mary är inte så tråkig som hon borde, Lydia eventuellt mindre flirtig (jag vet inte än hur den saken kommer att utvecklas) och Mr Darcy har konkretare skäl att separera Mr Bingley från Jane. Det vänder ju upp och ner på mycket av karaktärsteckningen från originalet, jag vet inte vad jag tycker om den saken. Fortfarande en underhållande bok förstås.

Läggdags. Imorgon ska jag försöka klämma ner alla de nyinköpta böckerna i resväskan.